Ord & kärlek

Usch, det har varit ett jobbigt dygn. Inte så mycket för bebisens skull, men skruttan. Hon testar allt hon kan, och särskilt när jag sitter och ammar och inte fysiskt kan hindra henne från att göra sådant hon inte får. Som ta flingor med händerna, slå med skeden i filtallriken så fil skvätter över allt, gallskrika vid matbordet bara för att med mera. Dessutom vägrar hon ta av sig nattlinnet och  ta på sig kläderna så det blir bråk om allting. Hormontårarna flödade under förmiddagen för jag kände mig så maktlös. Sen somnade bebisen en stund som tur var, så jag kunde sparka lite fotboll med skruttisen, och efter lite lektid så blev det bättre. Annars är hon bara snäll och gullig mot bebisen fortfarande.

Bebisen då? Han sov tre och en halv timme i ett sträck i natt, men under förmiddagen har det varit väldigt mycket amning. Nu har han dock sovit så länge igen att jag hunnit både äta lunch i fred med resten av familjen, samt städa undan lite här medan de andra är och handlar. Och få lite internettid!

Troligen är bebisen en Teodor, precis som vi tidigare tänkt, men det är svårt - allvarliga beslut som ska tas! Jag hoppas att det inte är får krångligt att säga, meningen är ju att han ska heta det, inte Teo.

Vad tycker ni, passar Corinne och Teodor ihop?

Lillebrors första utfärd idag. Vi var tillbaka på sös för puk-test och vägning, skumt och jobbigt att det inte går att göra på närmare håll men så är det. Allt var i alla fall fint med lillebror, så jag kan fortsätta känna mig lugn. Han äter bra och sover bra, och är knappt gnällig över huvudtaget, allt som varit har gått fort och lätt att lösa med lite amning.

På vägen hem stannade vi till och köpte med kinamat hem från bästa kinarestaurangen, den i Hammarby Sjöstad. Mums. Där finns också en alldeles fantastisk godisaffär, så tyvärr blev det en fullmatat påse som följde med hem också.

Nu sover båda barnen, stackars skruttan har det inte så lätt just nu. Hon är ändå alldeles fantastiskt gullig mot lillebror, det är mer mig hon trotsar mot när hon inte får samma tid med mig som tidigare. Sötnosen...

Lillebror sover i pappas famn, och skruttan leker för fullt. Hon är jätteglad åt sin lillebror och vill mer än gärna gå och klappa på honom eller hålla i honom, det är knappt han får vara i fred en sekund.

Förlossningen ja. Jag ringde in vid sju eftersom det verkade som om det börjat, svaga värkar rätt oregelbundet allt mellan var tredje minut till var tionde. Alltså varken regelbundet eller ont. Vi kom fram till att när det börjar göra lite mer ont så kommer jag in, och att de håller en en plats åt mig eftersom det gick fort förra gången. Min bror och farmor gick iväg med skruttan till dagis vid kvart i nio. Jag hade en tens hemma som jag betalat 450 spänn i hyra för, men hade inte börjat använda den än, inte heller badat eller något. Det var ju lungt, värkarna kändes knappt. Strax innan nio så sa vi att vi åker in snart, vid strax efter nio kom en jätteond värk och jag ville åka på en gång. I den sekunden insåg älsklingen att vi var inparkerade och ringde dagis för att min bror skulle skynda sig hem och flytta bilen. Det var bara det att två värkar senare började krystvärkarna. Så älsklingen ringde förlossningen som ringde ambulansen och instruerade mig hur jag skulle andas för att hålla emot så mycket som möjligt för att vi skulle hinna in. Ambulansen var som tur var i Nacka så vi hade århundradets uppvisning här på gatan i sportlovsstarten. Lagom till frukost fick alla grannar se en amublans och en akutbil hämta upp oss, mig nerför trappan på en bår. Skitjobbigt var det att hålla emot alla krystvärkar, konstig känsla att inte få göra något. Älsklingen fick sitta i akutbilen, men vi hann bara till Skurubron som ligger max fem minuters körning härifrån innan jag inte kunde hålla emot längre och bebisen kom. Redan när de bar in mig i bilen kände jag hur hinnorna buktade ut en bra bit, så det var liksom hopplöst. Älsklingen är lite ledsen över att han inte var med när bebisen kom vilket jag definitivt förstår.

Bebisen skrek inte direkt när han kom ut, de fick suga lite, ge honom lite syrgas och putta lite på honom, men efter någon minut var det helt ok. Vi stannade vid Danvikstull så älsklingen fick veta att han fått en son och de kunde lyssna lite på hans hjärtljud.

Väl på förlossningen fick jag sy en del, liksom förra gången. Nu ska lillen äta igen, på återseende!

Bloggen kommer nog gå på sparlåga ett litet tag, eftersom vi nu är hemma och ska få ihop vår familj på fyra. Men lillebror är född i ambulansen fem minuter efter att det bar av hemifrån, efter tre smärtsamma öppningsvärkar innan krystvärkarna började. 3240 gram och 50 cm lång. Den stora händelsen skedde i måndags, 9.30 kom han.

Nej, tyvärr. Här föds inga barn.

Svärmor börjar bli otålig, och vadslagningen är i full gång. Svärmor satsar på söndag klockan tre. Jag har inte vågat fråga om hon menar på natten eller dagen. Älsklingens kollegor tror på onsdag. Onsdag! Menar de alltså att jag ska behöva gå till bm en gång till? Så här länge har jag aldrig varit gravid förr.

Jag vet att det är bf idag, och det är inget konstigt att det tar längre tid, men för min del känns det som om det aldrig kommer bli någon bebis. Till och med de där förvärkarna är ett minne blott.

Svärmor har handlat gurka, tomat och isbergssallad. Jag får tråkslag, men det är ju mitt eget fel som inte specificerade vilka grönsaker jag ville ha. Och jag tänker inte vara otacksam, det är så gulligt av henne att ta sig hela vägen till affären och dessutom ta med min älskade lilla skrutt så jag får vila. Den sistnämnda somnade föresten i vagnen med solglasögonen på, så nu har de gått iväg på en extra promenad.

Så nu är frågan vad jag ska blanda i salladen till köttgrytan ikväll för att få den lite roligare. Jag har kikärter, en burk majs, frysta ärter, fryst broccoli, lite morot, grönkål och så lite frukt och grejer. Får surfa runt ilte, om inte annat för att hitta en god dressing. Om inte någon snäll person har ett bra förslag?

Nu känner jag ingenting, absolut ingenting, så denna bebis kommer nog att ligga och skvalpa i magen på övertid. Det är ju bar a6% chans att bebisen kommer på utsatt dag, och vi har ju lyckats med det en gång, så en gång till känns ju som lite för mycket begärt. Farmor har dock bestämt att bebisen kommer i morgon, så vi får väl se om den lyssnar på det örat.

Tja, vad har hänt idag? Skruttan har fastnat med sitt batteridrivna BRIO-lok i håret så jag fick klippa bort en rejäl lock. Hon har fått fina presenter av farmor, en söt grönrandig klänning/tunika med gula fickor från PoP tillsammans med gula leggings, samt Pippi-kläder till Pippiperuken hon fick i julas. Bebisen har fått fina grönrandiga sparkbyxor, hängseljeans och en blå body med mönster från PoP. Nu är de på väg till affären, mina fogar gjorde att jag stannar hemma i soffan trots härlig sol och bara ett par minusgrader. Skönt.

Jag har inget att göra, inget att läsa, det är bara skit på tv och jag har redan läst alla bloggar jag brukar följa. Tråkigt! Alternativet är att gå ner i tvättstugan och sätta igång en maskin, svärmor kommer ju ikväll och kommer säkert erbjuda sig att ta hand om den. Av någon anledning så älskar min svärmor att stryka och vika rena kläder, fråga mig inte varför. Det är det närmaste en hobby hon har, utöver att shoppa, resa och umgås med vänner såklart, samt skriva kort, brev och läsa tidningar. Ok, jag erkänner, hon har nog inte stryka som hobby i alla fall.

Jag tror jag ska gå och göra en ansiktsmask i stället.

Jag är INTE van vid det här. Det som hände i går kväll med start när jag och skruttan åt vår fiskmiddag vid halv sex och höll på till nio-tiden med helt ojämna intervaller måste ju ha varit förvärkar. För sen försvann de, trots att de gjorde mer ont än de riktiga värkar jag hade i början vid skruttans förlossning. Skit. Jag har aldrig haft förvärkar förut, ska det vara såhär?
Dessutom blev jag lite skrämd och börjar känna mig extremt oförberedd så nu måste jag fundera på hur jag ska förbereda mig under dagen. Förr eller senare ska ju bebisen ut på riktigt.

Lillebror kan troligen komma hit måndag-tisdag, vilket känns jätteskönt. Och Fröken M på skruttans dagis sa idag att i värsta fall får skruttisen följa med henne hem efter dagis, vilka härliga människor det finns! Och idag kommer farmor. Det var ju det jag visste, saker löser sig. Allt är ordnat, bara själva barnfödandet kvar. Usch. Önskar att det var över.

Nu är min älskade lilla skrutta verkligen frisk, eftersom hon börjar säga massa roliga saker igen. Igår när jag stod och plockade ur diskmaskinen kom hon fram till mig och sa allvarligt: "Mamma, jag tänker inte bada." Hrm tänkte jag, som inte ens hade föreslagit henne det, men svarade pedagogiskt "Nej, men då måste du duscha." "Annars kommer polisen" säger skruttan, och jag hade svårt att hålla mig för skratt.

I morse trodde jag nästan att jag skulle slippa låta älsklingen åka till jobbet, eftersom jag hade ont i både ryggen och magen när jag vaknade. Å andra sidan var det inga värkar utan mer ett konstant ont, som tyvärr gick över när jag väl pallrat mig upp och gått på toa och klätt på mig. Efter dagispromenaden är allt sådant ett minne blott och det enda som värker är bäcken och ljumskar.

Tack för den.

Idag ringde min chef angående ett ärende som jag jobbade med stenhårt precis innan jag gick på ledighet. Den personen hade hotat att mörda henne i fredags.

Gosh, vad det är skönt att inte jobba just nu!

När vi lagt på stoppade jag ner mig själv i badet och sen åt jag lunch, så nu är det eftermiddagsnap som gäller innan det är dags för promenad nummer två till dagis.

Är ensam hemma för första gången på länge. Jag lämnade skruttan på dagis för 45 minuter sen, och hon verkade rätt nöjd men lite blyg - det var ju jättelänge sen hon var på dagis, nästan två veckor sen.

Dagens planer:
- betala en teliafaktura som vi tydigen missat att betala. Skumt. Var sjutton är originalfakturan?
- sova
- sova
- sova

Låter det inte skönt?

Det är bara vårt bredband som strulat hela helgen.

Idag har min tidigare kollega och hennes söta lilla dotter som är i skruttans ålder varit här och fikat på förmiddagen. Sen åkte jag och skrutt till mvc, det gick jättebra att ha henne med sig. Jag tror att hon tyckte det var lite spännande att lyssna på bebisens hjärta, för hon pratade om det på vägen hem.

Alla siffror var ungefär som vanligt, jag hade hoppats lite på högre blodtryck eftersom det kan betyda att det är på g, det hände förra gången, men så var det inte. Så nu väntar jag mig ingen bebis de närmsta 4-5 dagarna i alla fall, utan tror snarare på efter helgen.

På torsdag kommer svärmor/skruttans farmor hit, och det blir rätt skönt. Hon och skrutt ska hitta på roliga saker på dagarna, och jag ska sova, sova, sova...

Om jag nu kan för ryggvärken och halsbrännan.

Skruttan har faktiskt orkat prata och busa lite i dag, skönt, var nästan orolig för henne igår eftersom hon bara sov hela dagen och vi inte fick i henne någon mat över huvudtaget. Inte ens glass ville hon ha, vi tvingade i henne saft med alvedon.

Nu är det älsklingen som är jättesjuk, ligger inne i sovrummet och ser halvdöd ut.

Tack för hjälpen med namnen, det slipper nog bli en namnlös bebis till slut! Föresten fick våra vänner i Uppsala en liten son natten till igår, så mysigt!

Idag är alla i familjen sjuka utom jag.
De ligger i varsin soffa och sover, själv ska jag ta tag i tvättstugan är planen. Vill ju ha fint här inför bebisens ankomst.

Vi har grubblat lite på namn igår, har ett par tjejnamn på lut om det mot förmodan skulle vara en liten tjej. Vad sägs om Noelle eller Vendela?
Som killnamn har vi fortfarande Teodor, eventuellt Sebastian eller Casper, men det känns som om det blir en liten Teodor ändå...

Skrutt har sovit i två och en halv timme igen, vilket troligen ger ännu en strulig natt.

Och jag? Jag känner mig extremt gnällig. Jag vet att jag inte vill att bebisen kommer nu, för det orkar vi inte, inte när jag känner mig så outvilad och outsövd och de två andra familjemedlemmarna dessutom är sjuka/inte pigga. Men jag har så ont i ryggen, mår illa, har svårt att andas, har inga kläder att ta på mig. Jag har gått hela dagen och funderat på att tvätta håret, men inte lyckats komma till skott, det känns helt enkelt för jobbigt. Jag vet inte hur jag ska göra det för att det ska funka helt enkelt. Igår använde jag tensen för ryggen andra gången, det hjälpte knappt alls, ändå drog jag på så jag var helt bortdomnad i korsryggen när jag kände med handen, smärtan fanns dock kvar. Och nu när jag försökte vila på dagen började fötterna klia igen. Nu har jag smörjt in mig med sluttampen av innehållet av en tub med Green tea-bodylotion och det hjälpte i alla fall lite grand.



Nu ska jag försöka övertyga skruttan om att lunch är en bra idé, är inte det minsta hugrig eller sugen på lunch, men vad gör man? Matlusten har fortfarande inte kommit tillbaka...

Hälsostatus på H-vägen:

Jag: bara snorig, men jag kunde inte sova i natt eftersom mina fötter kliade så jag höll på att bli galen, samtidigt som skruttan drog mig i håret och sparkade mig lite överallt. Fråga mig inte hur, men hennes fötter hamnade både innanför trosorna och tröjan på mig vid olika tillfällen. Gissa chocken.

Älsklingen: hostig, febrig, huvudvärkig. Sjuk.

Skrutt: trött och utan matlust. Idag har hon ätit två skedar fil och tre tuggor smörgås.

Allt detta innebär att jag idag ska ta tag i att packa färdigt BB-väskan, städa lite och kanske tvätta lite?

Dagens förhoppning: att bebisen väntar någon vecka till i alla fall innan den vill komma. Jag har ju en och en halv till bf, så jag tror jag får som jag vill, och mer därtill.

Dagens roliga: skrutt lyssnar på skönsång på Efter Tio, och säger "Åh, fint" när sångerskan sjunger opera samtidigt som hon själv sjunger Mors lilla Olle och ritar gröna prickar i sitt ritblock.

Läs: det snöar. Jättevackert, det ser verkligen ut som bomull.

Jag har halvångest för den där patientbrickan, man måste ha med legitimation för att få en, och det känns inte kul att behöva åka till Sös personligen när skruttan väl är drisk enkom för en sådan sak. Färden dit lär ju ta mig 45 minuter, och sedan 45 minuter hem, för två minuters jobb. Och det känns inte så aktuellt att ordna patientbricka när vi är på väg in till förlossningen.

Det är dags att ta tag i urskogen på benen.

Jag räknar kallt med en supersnabb förlossning, eftersom det gick så turbofort första gången, men det hindrar inte att de vinterbleka i alla fall kan få vara släta.

Jag är alltid lika optimistisk när det gäller skruttans sjukdomar, trots att jag vet att det i stort sett alltid sitter i nästan en vecka när hon blir sjuk. Jag tror hon har ont i halsen, dels för att hon säger att hon är lite sjuk i halsen, men också för att hon inget äter. Provade med glass - halva gick ner. Godis funkar inte. Välling sisådär. Fil utan något alls i gick ner några skedar av i morse, men äppelbitarna spottade hon ut. Lunchen och middagen rörde hon inte ens besticken till.
Vi är i alla fall hemma även idag. Jag mår bra nu, förutom lite snorighet. Har till och med sovit i natt, vilken lycka! Ryggvärken höll sig på avstånd, enda smolket i glädjebägaren är som vanligt halsbrännan som på nytt fick mig att kräkas igår. Irriterande, jag ska ju egentligen ta mina järntabletter eftersom hb:t sjunker som en sten när jag inte gör det, men att klara mig utan halsbrännetabletter i två timmar efter det känns som en omöjlighet.

Jag hann inte mer än bli feberfri innan det var skruttans tur. Lilla stackare, på lördagen lovade vi henne att åka till Junibacken under söndagen. Redan under natten så märkte vi att febern kom smygande, och sen hade hon nästan 40 graders feber större delen av söndagen. Hon ville så gärna till Junibacken att hon spelade frisk och grät som en tok för att vi var tvungna attt ställa in.
Helt galet bra minne har hon, varje gång hon säger Junibacken och att hon vill åka bil dit så måste hon berätta vad hon ska göra: Leka, titta på teater, åka sagotåg, leka mera och titta på Karlsson och Pippi. Hoppas att jag orkar åka nästa helg och att bebisen inte har kommit då, så hon får komma dit. Man får ju inte ha med sig vagn in på Junibacken, så med en liten bebis lär det dröja innan det är riktigt bra läge igen.

Idag är hon i alla fall hemma från dagis, sover nu här bredvid mig i soffan efter att ha orkat dansa till två och en halv Mora Träsk-låt. Till och med min ork är större. Lillan!

Grattis säger jag bara. Hon hänger inte med på orsak och verkan, eller handling och konsekvens, vilket gör att min frustration bara växer. Hon har fått för sig att det är jättekul att hälla ut det glas med dryck som hon har vid lunchen, rätt över bordet. Hon vet att hon itne får, men slutar inte. Nu fick hon gå in på sitt rum och stanna där en stund. Tja, om det hade varit ett straff så visst, hon leker för fullt och skiter högaktningsfullt i att det skulle vara något negativt. Jag får i allafall en stund över för mig själv.
Har stoppat i mig en alvedon igen eftersom jag kände mig så risig igen. Kanske därför tålamodet inte är på topp?

Jag har proppat i mig alvedon var fjärde timme i ett dygn, hostan börjar släppa och trots att jag knappt sov i natt för att jag hade ont överallt i hela kroppen så känns det ändå rätt ok. Tyvärr inte Junibacken-ok, det var ju meningen att jag och skruttan skulle hitta på något mysigt tillsammans idag, men jag tänker inte ta mig ut innan jag är helt kurerad.

Och jaha, av de tre gravidbloggar som jag läst, så verkar allas bebisar vara ute - på bara ett dygn. Finnjonnas lille son är bekräftad, prinsessan fick en dotter i natt och Linda har inte uppdaterat sen i förrgår då värkarna var på g. SÅ nu är det slut med gravidbloggsläsandet för min del - nu är det bara vår bebis kvar.

Usch, jag mår inte alls bra idag. Skruttan vaknade vid fem och kom över till oss, och det  var väl ok. Det var bara det att jag upptäckte hur ont i halsen jag har, och hur snorig jag är. Längtade vatten med honung i två timmar, men kunde inte gå upp för så fort jag försökte blev skruttan hysterisk av att ligga kvar i sängen med bara pappa, och jag mådde för dåligt för att lyssna på det. Nu har jag druckit både vatten och te med honung i, fick skjuts till dagis av älsklingen, sov en timme och så har jag stoppat i mig alvedon. Tror jag hade feber, för jag frös och hade ont i kroppen också.

Det borde vara förbjudet att vara sjuk och höggravid på samma gång.

Som tur är verkar älsklingen kunna komma hem tidigare ikväll, vi har knappt sett varandra på hela veckan. Igår var han hemma vid halv tio, och en timme senare var jag tvungen att gå och lägga mig eftersom ryggen gjorde så ont. Gjorde en ansats till att använda tensen men insåg att det inte följde med något batteri - dåligt för en hyra på 450 kr - så jag måste köpa det i helgen.

Nu är det bara två och en halv timme kvar innan det är dags att hämta skrutt, så jag ska lägga mig och vila igen. Läsa lite kanske, och så stoppa i mig en ny alvedon innan jag går så jag orkar med kvällen.

Igår hade jag gått upp 1,5 kg till. Fast de andra dagismammorna med 25-timmarsbarn var ändå tvungna att kommentera min lilla mage idag. Att det bara är två och en halv vecka kvar... Vilken chock. Det måste var skönt med den lilla magen.

Jag ville inte säga att magen senast låg precis på medelkurvan, utan sa bara att jag inte har något att jämföra med eftersom magen var likadan med skruttan. Och hon vägde alldeles lagom 3250 g, ingen mikrobebis där inte.

I vårt hus har vi något knas med blandaren i duschen, så det går inte att duscha riktigt varmt, vattnet blir som bäst lite mesljummet om man inte har spolat vatten i 45 minuter eller är den som är nummer fyra på tur, vilket aldrig händer eftersom vi bara är två vuxna och ett barn här, och de första som duschar gör det fort på grund av det kalla vattnet. I början när vi precis flyttat in var jag jättesur och ville fixa det precis på en gång, men sen har jag liksom vant mig. Nu på vintern så badar jag istället i stort sett bara, och så får det vara tills vi tagit tag i saken.

Skruttan däremot, som alltid badat, simmat och lekt så mycket i badet att hon aldrig velat gå upp har de senaste två gångerna jag försökt stoppa henne i vattnet blivit hysterisk och ropat att det är "smulor" i vattnet. Och fråga mig inte vad det är för smulor hon ser, jag ser då inga. Någon gång har hon haft med sig strumpludd ner i vattnet (från fötterna såklart) men det har varit lätt att ta bort. Nu vägrar hon ens sätta sig i vattnet utan lyfter på fötterna och försöker klättra ur karet. Senast fick jag duscha henne istället, vilket inte är populärt - hon avskyr vattenstrålarna mot kroppen. Allt detta inenbär att jag inte vet riktigt hur jag ska göra. Lilla smutsgrisen, det funkar ju inte att aldrig tvätta sig... Badhuset till helgen kanske?

Vad bra, bebisen mår alldeles utmärkt och så gör jag, i alla fall så är det inget farligt jag lider av, även om jag vet att jag tidigare skrev att ryggen dödar mig. Magen har vuxit så det knakar, och helt plötsligt är jag uppe på medelkurvan (ni vet, den i mitten ;-)). Vi gjorde en sammanfattning av graviditeten, inget speciellt att säga om det, mer än att bm också förmanade mig att ringa in så fort det sätter igång eftersom det gick så fort förra gången. Så vi hinner in. Hjälp.

Nu sitter jag och äter skitäckliga sockriga frukttuggummin, senast älsklingen och skrutt var och handlade så hade hon tagit en grabbnäve sådana från lösgodiset, så det var bara att ta med dem till kassan. Och nu är jag godissugen, och det är vad som finns kvar från helgen...

Idag är första föräldralediga dagen, och jag är precis hemkommen efter att ha lämnat skrutt på dagis. Hon var jätteduktigt och stod på den nyinköpta ståbrädan hela vägen dit, men när vi kom fram så blev det inte så bra. Alla barnen skulle gå ut direkt, så hon fick stå och vänta en stund med overallen på, och det var inte så populärt. Hon ville gå in och leka.

Igår var vi som sagt och köpte ståbrädan, och en skötbädd. Tidigare har vi haft ett skötbord på badkaret, men jag har ingen lust att sätta upp det igen. Badkaret står under ett fönster, och det gör att hela badrummet ser jättetrist ut om ett skötbord ska ta upp halva fönstret, och det är jobbigt att flytta på det varje gång skruttan eller någon av oss andra vill bada. Vi provar helt enkelt med att bara ha en skötbädd att lägga där det passar, det finns ju många som har skötbord inne i sovrum och så också.

På eftermiddagen bakade jag och skrutt semlor - gosh vad gott det blev, och tidigare under dagen köpte vi krokus och narcisser, så nu är det jättefint härhemma. Jag ska ägna några minuter av dagen till att leta rätt på laddaren till kamerabatteriet som varit undanplockad på okänt ställe sedan nyår, så kanske jag kan lägga ut lite bilder till slut.