vilken mardröm!
Haha. S hör ALLTID konstiga ljud, så jag sa att han bara drömt och gick och la mig igen. På morgonen sa han själv att han drömt konstigt hela natten. Men det är ju typiskt, är det inget av barnen som väcker mig så är det S som halvt går i sömnen!
argh!
Nu ska vi gå och handla, hämta byxor på kemtvätten och lämna tillbaka barnböcker på biblioteket. Dessutom måste vi (jag, ok, en niomånaders kan nog inte) vika tvätt och bädda rent.
ännu en helg till ända
I lördags bakade jag och skruttisen lussebullar, jättemysigt, men det tog sådan tid eftersom vi var tvungna att handla först. De blev inte klara förrän vi skulle äta middag, så vi har knappt smakat på dem.
Idag var vi istället hemma hos vänner på adventslunch med pyssel. De har bjudit in oss flera år i rad, så det börjar bli lite av en tradition på gott och ont. De första åren så tyckte jag att det var lite jobbigt eftersom det är så skönt att få vara hemma och mysa, sen började jag tycka att det var ett roligt initativ - vilket såklart är mer rättvist, för alla andra dagar kan man ju vara hemma och mysa. Jag tror att det hänger ihop med den där känslan av att vara uppbokad som jag tycker så illa om.
I alla fall, i år såg jag fram emot det hela. Men det blev lite knas. Jag känner mig elak som bara tänker allt det här, än mer skriver det. Det var mysigt vi kom dit, fick god mat och satt och pysslade. Min vän var gullig som alltid. Men jag störde mig lite, för några som var där - några som vi inte ens känner- började prata om skruttan och operationen med varandra, jag vet det bara för att min vän berättade att de gjorde det. Frågade om skruttan vet om vad som väntar. Jag svarade ja. Sen började jag störa mig, på att andra sitter och pratar om oss när vi är där, i samma lägenhet. Kan de inte fråga oss direkt istället? Jag avskyr känslan av att vara ett samtalsämne.
Tjejen jag har lite kontakt med, hon vars dotter är två år och ska börja sin behandling nu på torsdag, har precis mailat. Det känns skönt. Men det är så jobbigt att bara gå och vänta på att vår/skruttans behandling ska starta...
jag är beroende
1. Är du ständigt försjunken i tankar om litteraturen?
Jag brukar vara väldigt uppfylld av den bok jag för tillfället läser. Så till den grad att jag måste läsa ut den, helst igår, för att få veta hur det går. Men själva frågan lät ganska pretentiös, så NEJ, jag är inte försjunken i tankar om litteraturen.
2. Tycker du att en tillvaro utan böcker vore begränsad, tråkig och intetsägande?
Bara frågan gör mig kallsvettig. Vad skulle jag göra utan böcker? Jag kan inte åka till jobbet utan en bok i väskan eller sova utan en bok bredvid sängen.
3. Blir du rastlös och irriterad när du inte får läsa?
Tyvärr har nog mitt beroende tagit mig lite för långt, för jag brukar ta mig tid. Å andra sidan har jag aldrig läst så lite som de senaste månaderna... Kanske börjar jag avgifta mig?
4. Läser du för att få lindring när du mår dåligt?
Ja. Då väljer jag gärna något jag redan läst som går riktigt bra att läsa om och som jag vet är perfekt verklighetsflykt.
5. Känner du att tiden aldrig räcker till för allt du skulle vilja läsa?
Alltid.
6. Har du svårt att sluta läsa när du väl börjat?
Ja, jag kan inte. Jag har åkt för långt på bussen eller t-banan flera gånger. Och somnat alldeles för sent på natten. Oftast läser jag ut en bok på 1-2 dagar.
7. Händer det att du låter bli att göra något du borde ha gjort för att läsa i stället?
Eh. Ja. Typ alla praktiska hushållssysslor du kan komma på-
8. Har anhöriga eller vänner tyckt att du läser för mycket?
Ja. Jag kan läsa gående och stänga ute hela världen. Folk ber mig sluta läsa för jämnan.
amerikanska komedier
Föresten har jag massor med foton som jag hoppas kunna lägga upp imorgon!
hur ser framtiden ut?
Nu kan du göra samma sak.
Via denna blogg har jag hittat futureme.org där du kan skicka ett e-mail till dig själv med valfri avsändardag. Gör det! Tänk vad härligt att få en häldning från det förflutna, tänk om alla dina drömmar slagit in!
läsning
Jag har alltid läst. Eller, alltid och alltid, men i princip. Jag började som sexåring, och jag knäckte då läskoden så till den grad att jag satte i mig min mammas Kulla-Gulla-kapitelböcker redan då. Som jag minns det så var det som att öppna en låda, helt plötsligt kunde jag bara, orden bara fanns där.
Jag läste minst ett par böcker om dagen ända tills... tja, tills jag började jobba heltid kanske? I genomsnitt såklart. Jag hade olika projekt för mig, till exempel att läsa alla klassiker eller att läsa alla böcker på biblioteket. Trots mitt myckna läsande gick det inte så bra, såklart. Jag slutade heller aldrig läsa en bok även om jag inte tyckte om den, oc hjag skrev upp alla mina lästa böcker i långa listor, samtidigt som jag drömde om att skriva en egen och skrev nästan lika mycket som jag läste. Jag släckte ofta runt ett-två-tiden på natten, men det var det värt, för böckerna var allt. Jag har övat upp min läshastighet så mycket, att jag under högskoleprovets läsförståelse var färdig en kvart innan tiden var ute med alla rätt.
Nu - två barn senare, så hinner och orkar jag förhoppningsvis med ett par sidor om dagen. Kanske. Men det kommer en annan tid igen, och det händer att jag får en bok i min hand som jag sträckläser en fredagkväll. Och när jag kommer tillbaka till jobbet igen kommer jag läsa under min restid, och därmed läsa i varje fall ett par böcker i veckan.
Vad vill jag då säga med allt detta? Tja, kanske att det där med genre inte är så intressant för mig. Jag läser allt. Men ok, på sista tiden har jag medvetet valt bort de böcker som verkar vara av tantsnuskvariant med tomma historier och tunna stereotypa karaktärer.
Favoritförfattare är också rätt svårt, eftersom jag tycker så mycket om så många. Men jag måste ju nämna Jostein Gaarder, som skrivit den underbara Vita brevis - Floria Aemilias brev till Augustinus där Floria Aemilia (ringer en klocka?) är den som berättar. Jag läste mycket Peter Pohl som yngre, och jag har alltid gillat Virginia Wolfs språk. Av dessa författare äger jag mycket och har läst allt som gått att få tag på i svensk översättning.
Tidigare har jag samlat på böcker - alla böcker, och helst velat ha allt av de författare jag börjat läsa och gillar. Nu måste vi samla ihop vår boksamling på mindre yta än tidigare och jag försöker göra mig av med det som jag kanske inte tänker läsa igen. Vilket bara är en bråkdel, tyvärr. För jag läser om böcker. Favoriter kan jag läsa om hur många gånger som helst, de är ju kära gamla vänner...
Till sist: vad är jag ute efter när jag läser? Det är den lättaste frågan. Bara verklighetsflykt och underhållning, för det är allt läsande för mig. Det kanske är därför jag sällan läser fackböcker, jag vill ha historier och människor att lära känna och försvinna in i. Så - jag ger allt en chans och det värsta som kan hända är att jag läser om en bok jag redan läst. Och inte ens det ogillar jag.
Så här tyckte jag om Vita brevis 2001:
Tänk er ett vackert, poetiskt språk, en njutning för alla som kan bli alldeles lyckliga av ord och meningar. Lägg därtill en oerhört stark kvinna, med en tragisk kärlekshistoria bakom sig. Krydda det hela med historia, med citat ur Augustinus verk… Vad mer kan man begära?
Historien rör sig kring Floria Aemilia, som älskade Augustinus, innan han övergav henne för det enda hon inte kunde kämpa emot: kyskheten och den religiösa tron. Han har precis publicerat sina Confessiones (Bekännelser på svenska) och Floria Aemilia tycker inte att han har varit helt sanningsenlig då han har beskrivit deras kärlekshistoria eller henne själv för den delen. Hon måste bara protestera, ändra, kommentera och flika in. Och sättet hon gör det på är underbart.
En bok att känna sig underligt berörd av, att bli både stärkt och lycklig av. Dessutom kanske man får lite extra allmänbildning på köpet, eftersom delar av Augustinus bok Confessiones faktiskt citeras.
Läs, nu genast. Och läs sedan om boken några gånger till. Och bli lite förälskad i Floria Aemilia, och hennes historia.
utvecklingssamtal med mera
I veckan fick vi veta att skruttan har - förlåt de stora bokstäverna, men det är så nytt: SVÅRT ATT SITTA STILL på läsvilan. Vår lilla unge som alla tycker är from som ett lamm och det lugnaste som gått i ett par skor har svårt att sitta still när de andra gör det.
Jag kan inte låta bli att tycka det är lite sunt på något sätt. Hon och kompisen S är ju de allra yngsta på avdelningen, och inget barn kan vara lugnt jämt.
För övrigt så bad vi också personalen att de skulle kolla upp hur det blir med dagis för skruttisen under den långa gipsperioden, och för dem var det självklart att hon måste få gå på dagis när det går eftersom det är en så lång period. De ska kontakta kommunen för att höra om de kan få någon resurs eller något under perioden, jätteskönt. Så nu är det bara försäkringskassan jag måste prata med också om hur vi ska göra rent praktiskt, för hur eller hur blir det inte alla dagar eller hela dagar på dagis. Jag har ringt operationskoordinatorn, men hon viftade bort mig lite skumt med att läkaren ska ringa eftersom det är gånganalysen först och sedan någon röntgen. Så jag antar att de är tveksamma till hur de ska gå tillväga nu i alla fall, och att operationen dröjer till efter jul.
och priset för mesta bajsande går till...
Tada! För vem annars bajsar sådär åtta gånger på en dag?
bebis verses bebis
När jag ser tillbaka på första tiden med lillebror så är det bara ett enda kaos. Han åt dåligt och skrek mycket. Vägrade vagnen, det gick inte att gå någonstans för han bara vrålade, och vrålade och vrålade. Han skrek på dagis vid hämtning och lämning, på väg till affären, i affären, när jag försökte luncha med en kompis och på träffen med föräldragruppen. Ingenting gav garanterad tröst. Helt plötsligt förstod jag hur andra kunde ha det med sina bebisar.
Jag älskar båda mina barn gränslöst, och nu är lillebror hur lätt som helst att ha att göra med. Han leker för sig själv och jag kan sitta med honom och virka och sjunga eller vad vi nu vill göra. Såklart att skillnaderna handlar om att de är olika barn med olika personlighet, men jag vill inte heller vara orättvis mot lillebror.
Skruttan fick det hon ville, när hon ville, hela tiden sitt första år. Lillebror fick finna sig i att gå upp den tid vi bestämt (om inte tidigare då...), äta innan jag stoppade ner honom i vagnen och inte när han var hungrig, fram och tillbaka, hit och dit. Jag hade varken samma tid eller ro att bara vara med honom. De få timmarna varje dag utan skruttan fylldes med massor med att göra-saker och när jag var tvungen att bära och bära blev jag mest stressad. När skruttan var bebis var det ok att bära, för det fanns ju inga andra tider att passa, och inget annat barn som behövde middag och nattning, kärlek och lek.
Inte konstigt att lillebror inte varit lika lätt att tillfredställa.
Nu är det lätt att skriva ett sådant här inlägg. Lillebror är världens gladaste unge, han är i princip bara arg då han är trött. Han gapar och äter, leker konstant, skrattar massor och sover när han ska - oftast. Han var med på restaurang och charmade personalen. Han sitter i vagen och skrattar högt åt saker han ser.
Nu har jag svamlat färdigt. Summan av det hela är väl egentligen ingen alls, mer än att upplevelsen av att få en bebis är så olika, olika barn, personligheter och förutsättningar. Och man har ingen aning om vad man får.
en ny rolig lek
svart
Skruttan och lillebror 9 månader
Maten:
Skruttan:Äter burkar, men vi försöker börja laga lite mat som hon också kan äta. Det blir sällan gröt numera, men välling är fortfarande en hit.
Lillebror: Äter i princip bara burkmat, förutom det som han snattar åt sig från våra tallrikar - och det blir en del. Äter inte gröten längre, så det ska vi sluta köpa, välling däremot skulle han nog gärna leva på. Ammar lite grann på nätterna, mest för att få sova.
Somna:
Skruttan: har svårt att somna själv på kvällarna numera, det händer så mycket med utlandsresa, sommarstugan, packning och flytt. Ofta får hon somna i famnen eller med vällingen tyvärr.
Lillebror: På kvällen somnar han alltid lätt, i princip. Han är ju så kvällstrött... Dagtid somnar han lätt i vagnen annars är det skrik och gråt som gäller.
Sömnen:
Skruttan: Hon sover bra på natten, kommer över till oss någon gång framåt morgonen - fem sex tiden sådär, ibland senare. Sover ganska bra på dagen helt plötslilgt, ibland två gånger varav den ena minst en timme och den andra två timmar. Skönt!
Lillebror: Sover ganska dåligt på natten, många uppvak, och så vaknar han tidigt, runt fem sex fortarande, och då somnar han sällan om. Sover runt tjugo-trettio minuter på förmiddagen, runt nio, och så kanske en halvtimme efter lunch. Skulle behöva sova mer, men hur tvingar man en bebis till det?
Så sover föräldrarna:
Skruttan:Mycket bättre nu än tidigare!
Lillebror: Rätt värdelöst många nätter, något ok andra.
Motoriken: C
Skruttan: har ett jättebra grepp, tar sig fram för egen maskin och ställer sig upp. Kryper eller ålar. Kryper hon så är det på gräs eller mer skrivliga underlag.
Lillebror: Kryper, står, går med gåvagn, går med kartonger och stolar, rör sig rätt obehindrat. Har inte så bra finmotorik.
Kommunikationen:
Skruttan: Mamma säger hon, men inte så mycket mer.
Lillebror: säger emellanåt mamma vad det verkar som - och så baba som betyder ungefär allt annat.
Förstå:
Skruttan: förstår mycket av det man säger, det är väl ungefär som innan.
Lillebror: hoppar och studsar på uppmaning, förstår sitt namn... Förstår nog mer än vad jag tror.
Andra personer:
Skruttan är avvaktande i början, men sålänge någon av oss föräldrar är med så går det bra.
Lillebror: är som en stor sol mot andra, bara jag är mamma och pappa är i närheten.
Leka:
Skruttan: älskar att bada, och att leka i sanden. Att ställa sig upp och att bli läst för. Hon pekar i böckerna på de loika motiven.
Lillebror: Älskar att bada. Bollar och bilar gillar han, allt som rör sig av sig självt. Han brukar kasta iväg leksaker och sedan jaga efter dem. Har nästan alltid någon av skruttans leksaksskedar i handen. Gillar böcker när vi läser vid nattning, annars har han ingen ro för annat än att försöka stoppa dem i munnen.
Humöret:
Skruttan: är i en mysig period nu, lätt att ha att göra med och allmänt nöjd.
Lillebror: glad och nöjd för det mesta, men det är lte jobbigt att han sover så dåligt. Det påverkar ju även honom.
Just nu:
Skruttan: Stackars lillgumman hamnar lite i skymundan eftersom vi har så mycket att göra. Som tur är så finns många i familjen runt oss nu som stöd.
Lillebror: har klarat influensavaccinering med bravur, nu väntar vi mest på de första stegen som borde komma inom ett par månader...
Barnvakt:
Skruttan: Nej, inte alls just nu.
Lillebror: inte den senaste månaden.
Äntligen!
Mina stolsitsar verkar bli fina, och de är nästan klara - gissa om jag tänker visa upp dem här som skryt?? Egendesignade (hmpf) och allt.
Dessutom lyser solen. Solen!
den som väntar på något gott...
Boken är perfekt. Jag har läst Alkemisten och tyckte om den, men har fått för mig att hans andra böcker är bättre. Det var bara ett par veckor sedan jag och S pratade om just Paulo Coelho. De andra böckerna jag fått har också varit bra, så Ida som är min numera ohemliga bokvän har gjort bra val, men jag förstår att det varit svårt. Min boksmak är så spretig, jag läser mycket och äger mycket, gillar det mesta, så det är ganska stor risk att jag redan läst eller redan har... Med en aktiv bebis har det dock blivit mycket mindre läsande och då är det extra kul att få hem redan välvalda böcker.
Dessutom fick jag ett set med kort och dekorationer. Det verkar vara julinspirerade kort, vilket känns jättekul eftersom jag är inne i en pysslig period just nu. Ska sätta mig någon kväll och greja lite. Jag har en vag aning om att jag som aldrig gjort sådana saker förut kommer bli fast på en gång. Det enda jobbiga är att utbudet av saker jag vill göra blr så stort under min ringa fritid.
Tusen tack Ida, du har varit en jättehärlig bokvän. Jag har fått precis det jag velat, saker jag inte testat förut och saker jag kunnat göra med min dotter när det gäller pyssel och böcker som jag inte tidigare läst.
Apropå det så måste jag ju skriva lite om Berlinerpopplarna, den första boken jag fick. Den har jag faktiskt hunnit läsa ut. Flyga drake har jag inte hunnit läsa än.
tävling
barnboksprat
Alla tips om nya roliga barnböcker mottages tacksamt.
lungt än så länge
Lillebror hade på sig en röd tomtepyjamas ärvd från vänners barn en morgon. Skruttan sa: "Titta, han är tomte". Ja, visst är det fint med röd pyjamas... ah, det var SKÄGGET hon menade" insåg jag sekunden efter.
Sovtrasslig skrutta. Usch vad det är mörkt ute!
grisigt värre
Jag tröttnade helt enkelt på alla motstridiga besked om huruvida det är ok att vaccinera förkylda eller ej och åkte dit och hoppas på det bästa.
Vårdguiden svarade på min fråga ungefär såhär: "Hmm... det är ju vaccinatören som avgör... jaså det är långt att åka... ja, som mamma skulle jag ju inte vaccinerat då man kan bli rejält sjuk med pågående infektion... fast det är ju riskfyllt att vänta också..."
Kul liksom. HUr man än gör blir det fel.
När vi väl kom dit så var det lugnt, så länge barnen inte hade feber och det har de definitivt inte.
Själva sprutan gick bra, skruttan är lite trött på stick sen Twinrix-resan, och vrålade i förväg och slutade strax efter det var färdigt. Lillebror skrek av sticket och sen av att bl påklädd och somnade på studs på väg därifrån.
Vi vuxna får vackert vänta till december.
Och en sak till: Snälla hemliga bokvännen, kan du inte skicka mitt paket? Jag får träningsvärk av att gå till postlådan och finna den tom :-)
detta gör jag just nu
I pysselväg alltså.
Bildbevis på färdiga tomtar. Fast de är faktiskt skruttans verk till största delen, jag har sytt luvor, sytt på stjärnor på luvorna och knutit halsdukar. Hon har målat och limmat. 
Jag stickar!
Virkar, det är dels till kollegan och dels lite andra småsaker. Synd bara att jag börjar på nytt utan att avsluta.
Färdiga saker till min kollega.
ett paket fattigt
Jag är i alla fall glad att mitt blev lyckat.
Nu ska jag vara med barnen innan de går och lägger sig, sen hoppas jag kunna sy färdigt stolsdynorna jag håller på med, de har legat ett år men jag fick ett ryck och två av sex är nu färdiga.
tröttast?
I morse så röjde lillebror runt i sängen, och jag tänkte "jag måste sätta ner honom i spjälsängen med lite leksaker eller gå upp, för jag kommer somna nu" och innan jag visste ordet av eller gjort någon av de två sakerna så sov jag. Och vaknade av en duns och ett skrik och lillebror hade svanhoppat (ok, kravlat) sig ur sängen och stod i krypställnng på golvet med ett litet blåmärke i pannan.
Och nu vinner jag nog pris för längsta meningen. Förutom James Joyce då.
en regnig dag
Jag har också sytt tofflor, två par är helt klara och två par halvfärdiga. Tyvärr blir inte några helt bra. På mina, som jag har mönster till, har jag lyckats vrida den ena lite, och på de i barnstorlek har inte mitt egna mönster funkat helt hundra. Så jag lägger nog tofflorna åt sidan en liten stund och ägnar mig åt något annat i några dagar när de par jag klippt ut är färdiga. Jag stickar en del på skruttans halsduk, det går ganska bra med tanke på att jag har stickat så lite förut. Det blir användbart i alla fall.
Nu ska jag återgå till att skapa ordning i det ständiga kaoset här hemma. Och äta lunch, det glömmer jag emellanåt numera, och det gör mig ju inte piggare direkt.
söndagsångest
Idag var det en hemsk dag. Kanske all press som ligger över oss gav sig till känna, vad vet jag? Skruttisen har sovit oroligt flera nätter i rad, vaknat och gråtit, haft svårt att somna. Jag försöker peppa henne och förbereda henne, men såklart att det också oroar. Jag säger att hon ska opereras, och att vi ska sova på sjukhuset. Att de kommer göra lite ont, men att vi är där hela tiden och att det går över fort. Att hon ska ha gips länge och inte kunna gå, men att det är färdigt till sommaren. Hon förstår inte. Hon pratar om det, spontant, säger att hon ska gå som en katt när hon har gips. Men hon förstår inte. Älskade vännen, idag så var det något djurprogram efter Bolibompa, i programmet opererade de en katt, de amputerade hans ben. Skruttisen tittade på mig och sa oroligt:
-Jag vill inte ta bort mitt ben mamma när jag ska ha benen såhär (visade hur benen kommer vara med gipset). Jag lugnade henne såklart, och jag tror att det blev ok, men det skär ju i oss såklart.
I alla fall så skulle S ta lillebror i natt och i morse, och det gjorde han, men det resulterade mest i en ursur S och en trött jag (för inte kan den av oss som inte tar honom sova i vrålet) så hela dagen blev rätt omysig och bortkastad.
Nu har vi i alla fall sett "Låt den rätte komma in", inspelad från canal + (gissa om den inspelningsbara boxen är det bästa som hänt oss på länge) och det är sovadags sen länge.
Imorgon är en ny dag.
seccond opinion
Hon har i alla fall kontaktat kollegor i Uppsala och Trondheim, eftersom det varit ganska livliga diskussioner kring hur man ska gå tillväga - enklare operation och gips väldigt länge eller en mycket större operation med en gång för att slippa gips så länge. Tydligen vann i alla fall det förstnämnda, det som vi också fått höra att de ska göra. Läkaren sa också att man ser redan vid första gipsbytet efter 4-6 veckor om det kommer behövas ännu en operation eller inte - om jag nu förstod henne rätt.
dagens agenda
så kan det låta i kiss&bajsåldern
-Kan jag få min kikare i popcornskålen? (läs: kan jag få den tomma toarullen som ligger i plastskålen som jag snott från köket)
- Eller i kikarskålen. Eller bajsskålen. Eller kiss-skålen.
one down
Bildbevis kommer imorgon.
en hel natt
fortsättningen
Det värsta är att när det finns höftledsluxation i familjen (jag hade det) så röntgar alla stockholmssjukhus utom Sös och Danderyd de barnen vid sex månader. För säkerhets skull. Jäkla sös. Skulle skruttan varit född någon annanstans hade vi alltså fått veta mycket tidigare.
från början
Jag tänkte svara Emma i hennes blogg, men det blev så att jag skrev en annan kommentar och sen började jag tänka att det kanske är intressant även för någon annan att veta hur det hela upptäcktes, med skruttisen.
En alldeles färsk liten skrutta.
Ingen på BB sa något om hennes höfter vid läkarundersökningen. inte heller vid de senare undersökningarna hittades något.
Och hon lärde sig sitta, krypa och gå.
På sista bilden är hon ett år och fyra månader. Inte visste v då att svanknngen hade en annan orsak än att hjälpa henne med balansen.
För hon har fortsatt att svanka.
Den här bilden är tagen i juni i år. Då var det bestämt att vi skulle diskutera ryggen på bvc. När vi gjorde det trodde sköterskan att det kunde handla om musklerna och att sjukgymnastik kunde hjälpa, eftersom ryggen var rak då hon satt.
det blir lite kämpigt
När läkaren väl kom ville inte skruttan ta ett steg för att visa hur hon går, men det gick ganska lätt att muta henne med "det hemliga rummet" där det fanns en Barbiedocka att ta med hem, och plötsligt var läkaren hennes bästa vän.
Nu blir det operation, någon gång mellan november och januari - med vår tur får vi väl tid på julafton ungefär. Därefter blir det gips i sex månader. Ett likadant gips som bebisar får, hur nu det ska gå. Därefter blir det troligen ännu en operation.
Jag känner att jag inte orkar gå in så mycket på detaljer, det kommer, vi ska ju leva med det här i lång tid framåt. En sak i taget, en dag i taget. Nu ligger fokus på att ringa alla dessa telefonsamtal.
- till oropeden, för att vi ska röntga lillebror, för säkerhets skull.
- till arbetsterapeuten, för att få hjälpmedel till skrutt.
- till jobbet, för att jag inte kommer börja jobba när det var tänkt.
- till försäkringsbolaget för att se vad de kan hjälpa oss med.
- till kommunen, för att se om dagis kan få hjälp så att skruttan kan få gå lite på dagis. Sex månader är lång tid utan jämnårga barn.
mysig morgon och rolig dag
Sen kom min tidigare kollega M hit med sina barn. Jag fick prata av mig lite till, skruttisen fick leka och lillebror fick detsamma.
Dessutom ringde de från Astrid Lindgren och vi får komma redan på måndag, så snart kommer jag ha svar på i varje fall en del frågor. Skönt. För vissheten kan man förhoppningsvis hantera, ovissheten är ju bara ett enda famlande i mörkret.
jag har bestämt mig
Hon ser dessutom fram emot att få åka rullstol. Bara en sådan sak.
bara lite grann
Finaste!
skruttan och lillebror 8 månader
Maten:
Skruttan älskar att få äta samma mat som vi, så det får hon när det går. I övrigt så äter hon åttamånadersburkar, oftast en halv till lunch och resten till middag, två flaskor välling, en portion gröt samt lite frukt under en dag. Ibland är hon hungrigare och äter närmare en hel stor burk, men det är inte ofta.
Lillebror: Äter frukort vid halv sju-sju, oftast gröt, men det har börjat gå lite sisådär. Så Imorse blev det välling vid fem och sen lite fil. Äter burkmat, men blir galen om han inte får smaka det som vi äter, så det brukar han få göra. Har i alla fall börjat lite med fullkornsvälling.
Somna: Corinne har alltid haft rutiner vid läggdags, och det har fungerat bra, fram till nu. Numera så måste någon, helst mamma, stå vid sängen tills hon somnat, annars blir hon jätteledsen. Hon har också börjat vända sig i sängen, krypa omkring och liknande så fort man lägger ner henne. Hon har börjat använda napp vilket gör att det är lättare att få henne att somna om när hon vaknar på natten, så nu har hon slutat äta välling nattetid. Hon har också sovit sin första hela natt -från sju till sex.
Lillebror: På dagarna kan det gå antingen jättelätt, eller så skriker han sig till sömns. På kvällarna är han alltid så trött så med hjälp av kvällsrutinen brukar det gå rätt fort.
Sömnen: På dagarna sover Corinne längre numera, kanske på grund av åldern eller nappen? Oftast så går vi upp runt halv sex - sex, och då somnar hon vid halv niotiden, och sover allt från tjugo minuter till en dryg timme. Efter lunch brukar hon också sova något liknande. Ibland somanr hon också en stund vid fem sex, inte helt ultimat, men hon måste, annars skulle hon somnar för natten då, och det känns ännu värre. Ett par gånger har hon vaknat hysterisk på natten, och då har dt tagit någon timme innan hon lugnat sig och vi fått henne i säng igen.
Lillebror: sover ca tjugo minuter runt nio, sedan ett par timmar efter lunch. Ibland går det att få honom att somna runt fyra-fem också. Han sover oroligt nästan alla sovpass utom de jättekorta, vaknar, gråter, är svår att få att somna om. Sover jättedåligt på nätterna med många uppvak.
Så sover föräldrarna:
Skruttan: Mycket bättre nu än tidigare!
Lillebror: sämre än någonsin...
Motoriken:
Skruttan har ett jättebra grepp, tar sig fram för egen maskin och ställer sig upp. Jag tror att det kommer gå frammåt fort nu, för jag ser förändringar varje dag.
Lillebror:kryper, står mot möbler och håller sig i bara en hand, går med gåvagn och stolar osv. Börjar också bli rätt haj på att få tag i små saker, äter majs och ärter styckvis i alla fall. Idag, 8 månader och 1,5 vecka, så slog han ihop två leksaker och upptäckte att det läte första gången.
Kommunikationen:
Skruttan: Det är mycket baba, dada, vava, mama, papa osv, men inga ord ännu.
Lillebror: precis som ovan. Men han säger faktiskt mamamama varje gång han vill upp ur sängen eller upp i famnen sedan några dagar tillbaka, så jag tror att han säger mamma.
Förstå:
Skruttan förstår: Var är pappa/mamma? Var är lampan? och Hej/hejdå. Detta vet vi eftersom hon tittar på respektive grej då man säger det, samt att hon vinkar då man säger hej/hejdå.
Lillebror: förstår sitt namn, sen är det svårt att säga, han gillar t ex att leka tittut och kryper mot där man står för att han vet att man är där. Men han tittar inte efter så mycket andra saker än.
Andra personer:
Skruttan är avvaktande i början, men sålänge någon av oss föräldrar är med så går det bra.
Lillebror: tycker att det är roligt med andra människor, men vill oftast vara hos mamma nästan på en gång. Pappa är också väldigt roligt just nu. Storasyster har ju alltid varit en favorit...
Leka:
Skruttan: Leksaker är inte såvärst kul just nu. Däremot sladdar, papperspåsar, barnvagnen, våra skor... Leksakerna är kul kortare stunder. Andra barn är fortfarande roliga, sålänge de inte kommer för nära. Tittut är en rolig lek, och alla ljud skrattar hon åt. Även sånger och ramsor är kul.
Lillebror: älskar bollar, bilar, dockor och skedar. Samt sladdar, krukväxter, fjärrkontroller, tidningar och allt som låter. Gillar verkligen när man sjunger och ramsar. Busar gärna med skruttan, de kan sitta och skratta åt varandra hur länge som helst.
Humöret:
Skruttan: just nu är C i en lugn, nöjd och glad period trots att hon fått lite mindre uppmärksamhet än vanligt då vi haft fullt upp med köp av hus och försäljning av lägenhet.
Lillebror: är ganska missnöjd just nu, mycket gnällljud och så har han svårt att sova. Det är nog både tänder på g och lite trubbel med att få huvudet att hänga med fysiken samt separationsfasen - allt i en salig blandning. Men när han är glas är han gladast i världen.
Just nu:
Skruttan visar mer och mer av sin egen personlighet och vilja, så roligt!
Lillebror: är även han extremt viljestark. Annars är vi uppfyllda av den dåliga sömnen.
Barnvakt:
Skruttan: ja, en kort stund medan v istädade inför visningen. En vän kom och var med Corinne hemma en stund, gick sedan ut på promenad och kom hit igen efter ett par timmar och passade henne här. Det gick bra, Corinne var lite gnällig, men inget som inte gick att hantera.
Lillebror: nej
farligt med all information
Jag har i alla fall lärt mig att det finns tre grader av höftledsluxation. Man kan ju tänka sig att det borde vara den lindrigaste skruttisen har eftersom ingen lyckats upptäcka den, men eftersom hon gått med den så länge så kanske det blivit det svåraste? Jag måste sluta grubbla. Vi får veta, tids nog.
det går upp och ner
jag har aldrig varit så här arg och ledsen förut
Jag orkar inte skriva mer om detta nu, men med lite distans återkommer jag.