en kvart kvar

Idag fick jag frågan: "Hur långt är det kvar? En kvart?" medan han som ställde den fokuserade på min mage.
Jag svarade helt sanningsenligt "Tre veckor"
"Det är väl ungefär en kvart" skojade han.

Nja. Jag skulle säga ungefär tre år.

Min rygg dödar mig långsamt, en bit för varje dag.

min älskling och räddaren i nöden


lekfullt

Skruttisen har hostat massor på dagis de senaste dagarna, och inte sovit något tydligen. Hemma har hon dock lekt som en galning, klätt på och av mina gamla barbies och sina sylwain-familiesdjur, byggt tågbana och suttit och sjungit på sitt rum. Hon har en otrolig fantasi, och leker så att man bara hisnar.

Bebisen däremot är ganska lugn numera, håller väl på att förbereda sig för sitt livs utmaning kan jag tänka mig... Har haft lite ont idag, en del i bäckenet, en del i ryggen och en del i magen, så det börjar kännas lite tungt. Har ändå bara gått upp till 58 kg, dvs åtta kilo totalt. Förstår inte vart allt godis jag sätter i mig tar vägen? Igår var det en dubbel twix från Fredells storpack, idag ett par wienernogat, lite bulle och några kvarglömda chokladknäck sen i julas. Kvällen innan det så satte vi i oss en ostkaka med jordgubbssylt - en tredjedel i min mage och två i älsklingens.

Jag kommer få en sockerberoende bebis, suck.

sött och salt

Lilla skrutt är väldigt inne på bebisar just nu. I förrgår så hade hon kommenterat en dagiskompis bebissyskon med

"Hon vill inte ha någon napp, hon vill bara ha sin mamma" och igår när de sjöng allas namn i namnsången de brukar sjunga så ville hon att de skulle sjunga om bebisen också.

Igår när vi skulle hem från dagis fick hon ett rejält trotsutbrott och en av pedagogerna kom ut och frågade hur det gick. Kan bli lite trött, hon sa ungefär "inte för att jag tror att du inte klarar situationen men vi tänkte på stora magen". Såklart jag klarar situationen, det är ju inte första gången hon trotsar. Men jag sa väl något om att det ibland är svårt att veta om det bästa är att bara stå på sig och att veta när det går att resonera. I morse sa en annan av pedagogerna att de hade tagit upp det på kvällsmötet, känns lite skumt. Å andra sidan så vet de att vår skrutt har en tendens att bli rejält arg när hon tappar humöret...

äntligen helg

Det kommer bli en stressig sista vecka på jobbet nästa vecka, men det kommer väl förhoppningsvis mest innebära att tiden går fort. Det mesta känns tyvärr rätt jobbigt nu, med ryggvärk och ont förutom den ständiga halsbrännan som tar över dagarna.

Bebisen sparkar och har sig så att hela jag hoppar. Jag tror faktiskt inte att skruttan var såhär livlig när det var så kort tid kvar. Det gör att jag ställt in mig på att gå över tiden, det känns orealistiskt att det bara ska vara fyra veckor kvar. På lunchen igår berättade en kollega att hennes son kom tio dagar för tidigt, men att värkarna häll på i tre dygn. Då väljer jag nog hellre att gå över ett par dagar och få en förlossning på en tio timmar kanske, sålänge de första timmarna är lugna. De fem och en halv som det tog för skrutt att komma ut är alldeles för snabbt, det stressar mig.

Jag har ju fått hem en
tens, men precis som förra gången så drar jag mig för att ta tag i att lära mig den. Varför gör jag så?

mord i sinnet

Först så blir det massa strul i samarbetet med socialtjänsten i ett ärende. Varför ska alla alltid tycka att vi ska göra saker som vi inte kan när vi aldrig gör så mot dem? Respekt för andras professioner är ju jätteviktigt, varför blir det aldrig ömsesidigt? Alla vill tro att vi kan ge guld och gröna skogar, att vi liksom andra har lagar och paragrafer som styr jobbet räknas liksom inte.

Sen så blir jag i stort sett hotad av en utförare. Hon var väldigt noga med att berätta vilka mordiska tankar och tendenser en person har, och jag hänvisade såklart till psykiatrin. Sen säger hon, precis innan vi ska lägga på : "Jag ska hälsa XX att du har sagt så". Och då menar hon en person som hon vet är dömd för hot och våld mot tjänsteman, och bland annat har hotat min föregångare ganska allvarligt.


Tack för hjälpen. Ska jag se mig om när jag går hem från dagis i eftermiddag då?


Nu vill jag verkligen vara föräldraledig.


en monsterteckning till mormor

Skrutt ritade en teckning med två monster på dagis igår. Den höll hon i handen halva vägen hem, tappade den i slasksnön ett par gånger bara. Hon vill skicka den till mormor, vi får väl se om hon står fast vid sitt beslut.

Annars vill hon åka till mormor mest varje dag. Igår ville hon åka pulka till mormor. Tja, det är bara nästan 40 mil, undrar hur lång tid det skulle ta?

Förra veckan smet hon ner till hallen och snodde pengar ur vår myntskål som står där - hon ska ha pengarna för att köpa något till mormor, alternativt mata sin barbapappa (ja, det är en sparbössa). Men när man frågar vad hon ska köpa, så är det inte lika lätt att svara på, så långt har hon inte tänkt.

Och igår var första dagen som hon verkligen berättade vad hon gjort på dagis, utan att svara "pusslat jättemycket" eller ätit mellanmål. Då berättade hon att hon lekt med klossar med Hugo, och att hon hade tappat en kloss. Ian hade också varit med, och dessutom hade hon ätit ris och kyckling till lunch.

Lilla älskade skrutt, du blir så stor!

bara lite funderingar

Idag är jag väldigt tidigt på jobbet, har hunnit vara här en halvtimme snart fast klockan bara är tjugo i åtta. Jag vet inte varför jag är så pigg, det kändes helt ok när skruttisen vaknade vid sex i morse, så jag gick upp efter bara en liten stunds gosande. Dessutom så gick alla trafikljus bussarnas väg i morse, så det gick fort att ta sig.

Låg och tänkte på massa saker att skriva i bloggen i går, sådant där som upptar min tid nu när det bara är en och en halv vecka kvar att jobba. Men håll ut - det kommer.

Hördu Tiny, föresten, jag tänkte höra efter med dig om en jättetjänst - så bli inte förvånad om jag ringer något snart.

en liten astronaut?

Skruttan och jag på väg hem från dagis.

S: En stjärna! Corinnes stjärna!
Jag: Ja, det är Corinnes stjärna.
S: Jag vill ha den!
Jag: Men vi når inte den. Inte ens pappa når dit. Man måste åka rymdraket, inte ens flygplanen kan nå stjärnorna.
S: Jag vill köra rymdraket!
Jag: Det kanske du kan göra när du blir stor
S: Och säga hej till Sara (i Titta och peka/fordon- boken)
S: och hälsa på.

Sötnos.

jag ska!

Mitt lite försenade nyårslöfte får väl bli att sköta bloggen lite bättre. Men jag har verkligen inte haft tid.

Så vad har hänt här? Skruttan börjar haja det där med pottan, att kissa är fortfarande svårt, jag vet inte om hon känner när det kommer eller vad det är, men att bajsa i pottan funkade idag. Vi köpte några "lära gå på pottan"-blöjor från Huggies, men jag vet inte om de gör så stor skillnad.

Hon ägnar i alla fall dagarna på dagis åt att pussla. För att utmana henne köpte vi ett 40-bitars Pippi-pussel helgen som var, det pusslar hon redan i stort sett obehindrat. Så duktig! Hon pratar, sjunger, fantiserar och leker. Favoritleken just nu är nog att duka fram mat och kaffe med leksaksservisen, och ofta när den som inte hämtar kommer hem från jobbet så har hon dukat upp en egen middag på sitt rum. Så bjuder hon på kaffe med många påfyllningar - "Lite mera kaffe?" - "Vill du ha mjölk?" "Socker?" Hon tröttnar aldrig.

Bebisen i magen växer som den ska, jag ligger fortfarande på kurvan en 7-8 % under medel, men det är ju min kurva så det känns bra. Jag har bara gått upp 7,5 kg trots att det är vecka 35 nu så det verkar som jag klarar mig undan massa extrakilon trots min godisdiet. Bebisen sparkar för fullt mest hela dagarna, hela magen hoppar. Jag minns inte att det var så med skruttisen, men det måste det ju ha varit. Idag fick jag med mig en Tens-apparat från mvc, så nu känns slutet nära... Jag har lyckats få upp hb:t dessutom, så nu är det bara ryggvärken och halsbrännan att stå ut med.

Vi plockade ner alla bebiskläder från vinden, i alla fall strl 50-62, och det känns lite sorgligt att aldrig få använda de tjejigaste kläderna mer. Hoppas på att Tiny vill ha dem framöver, eller lillebror kanske när det är så dags... I alla fall det som är fint. Vi har fått så mycket dyra märkesbebiskläder, och det ligger för mycket minnen i dem för att bara sälja dem.

I helgen var vi också och tittade på syskonvagn, vi hoppas fortfarande på att hitta något bra på Blocket, men ville veta leveranstider och så om vi inte får tag på något. Älsklingen sa något om att vi var lite sent ute, och expediten kontrade med "jag ser det". Hrm. Magen känns som en fotboll, tur att det bara är mage jag har i alla fall.

Det var i alla fall en liten uppdatering, nu ska jag uppdatera mig på de bloggar som jag vanligen följer nästan dagligdags, systrarna mina, Emmas och finnjonnas som jag fastnat totalt i.

segt

När jag faktiskt försökte göra ett inlägg häromdagen, så funkade ingenting och det blev inte heller något inlägg. Jag är lite stressad, men har mycket att skriva om, så jag hoppas återkomma ikväll.

Har en unge trotsig till tusen hemma, och massor att göra på jobbet, men tiden går fort i alla fall.