Ord & kärlek

Det gick bra! Jag blev så lättad att jag svävade på moln hela kvällen igår. Vi var hos läkaren, hon sa inte så mycket vettigt, men vi fick ett ultraljud i alla fall. Och det var ehlt fantastiskt. Jag hade ju oroat mig så, men bebisen hade vuxit, jag är i v 13+3 nu, så nu är jag "bara" en vecka back från sista mens, inte två som det första ultraljudet sade. Och, det bästa av allt, det var en riktigt livlig krabat därinne, och jag fick en sådan plötslig insikt om att det är verkligen en liten ny människa där, det är inte jag, det är någon annan, som rör sig som den vill, studsar runt i magen, flänger med armarna, sprattlar med benen, övar på att använda sin alldeles nya kropp... Helt fantastiskt... och inga fel eller svullnader kunde de se, än så länge i alla fall. Nästa ultraljud blir i vecka 18. Detta kommer jag att leva på länge!

Imorgon. Är. Det. Dags.
Jag är extremt nervös, går och känner på magen hela tiden. Är allt som det ska? Lever bebisen? Måste vi avbryta graviditeten denna gång? Kommer allt att gå bra? Vad kommer de att säga om våra gamla journaler?

Jag klarar det snart inte, nervositeten blir värre ju närmare vi kommer vår tid där. Håll tummarna för mig klockan 15.30 imorgon. Då får vi veta.

Det är dags för ultraljudet på specialmödravården...

Usch, och äntligen på samma gång. Nästa vecka är det dags för ultraljudet. På kallelsen står det specialmödravården, och jag är så nervös att jag håller på att gå i bitar. Vi längtar dock båda efter att äntligen få besked.