Ord & kärlek

Lillebror sover i pappas famn, och skruttan leker för fullt. Hon är jätteglad åt sin lillebror och vill mer än gärna gå och klappa på honom eller hålla i honom, det är knappt han får vara i fred en sekund.

Förlossningen ja. Jag ringde in vid sju eftersom det verkade som om det börjat, svaga värkar rätt oregelbundet allt mellan var tredje minut till var tionde. Alltså varken regelbundet eller ont. Vi kom fram till att när det börjar göra lite mer ont så kommer jag in, och att de håller en en plats åt mig eftersom det gick fort förra gången. Min bror och farmor gick iväg med skruttan till dagis vid kvart i nio. Jag hade en tens hemma som jag betalat 450 spänn i hyra för, men hade inte börjat använda den än, inte heller badat eller något. Det var ju lungt, värkarna kändes knappt. Strax innan nio så sa vi att vi åker in snart, vid strax efter nio kom en jätteond värk och jag ville åka på en gång. I den sekunden insåg älsklingen att vi var inparkerade och ringde dagis för att min bror skulle skynda sig hem och flytta bilen. Det var bara det att två värkar senare började krystvärkarna. Så älsklingen ringde förlossningen som ringde ambulansen och instruerade mig hur jag skulle andas för att hålla emot så mycket som möjligt för att vi skulle hinna in. Ambulansen var som tur var i Nacka så vi hade århundradets uppvisning här på gatan i sportlovsstarten. Lagom till frukost fick alla grannar se en amublans och en akutbil hämta upp oss, mig nerför trappan på en bår. Skitjobbigt var det att hålla emot alla krystvärkar, konstig känsla att inte få göra något. Älsklingen fick sitta i akutbilen, men vi hann bara till Skurubron som ligger max fem minuters körning härifrån innan jag inte kunde hålla emot längre och bebisen kom. Redan när de bar in mig i bilen kände jag hur hinnorna buktade ut en bra bit, så det var liksom hopplöst. Älsklingen är lite ledsen över att han inte var med när bebisen kom vilket jag definitivt förstår.

Bebisen skrek inte direkt när han kom ut, de fick suga lite, ge honom lite syrgas och putta lite på honom, men efter någon minut var det helt ok. Vi stannade vid Danvikstull så älsklingen fick veta att han fått en son och de kunde lyssna lite på hans hjärtljud.

Väl på förlossningen fick jag sy en del, liksom förra gången. Nu ska lillen äta igen, på återseende!