Ord & kärlek

Jag är lite glad att det töar. Jag kom precis på att det är ju meningen att jag ska köra bil imorgon. I Stockholm. Och jag är verkligen apdålig på att köra bil, eftersom jag aldrig gör det. Och vi har en jättetrång carportöppning och en skum uppfart som lutar lite, och där grannens buskar skymmer sikten och där vägen är ganska trafikerad. Och jag hann inte skotta idag, eftesrom skruttan blev så gnällig. Tö tar bort snö, vilket tar bort ett orosmoment.

Lite skadat är det, att fundera på att hitta på någon sjukdom hos skruttan för att slippa ta bilen. Det vore ju lättare att bara ta bussen. Eller att ta mig i kragen och faktiskt köra - jag har ju körkort trots allt.

• Har du någon vanlig kamera? (Alltså inte mobil) Vilken sort? Om inte, vill du ha någon speciell?

Ja, vi har en canon, digital. Så har jag en urgammal liten pocketkamera från döre den digitala kamerans tid, och älsklingen har en härlig systemkamera, också den urgammal och minst av allt digital.

• Har du/vill du ha en mobilkamera och vid vilka tillfällen använder/skulle du använt den?
  

Jag har en på min tjänstemobil, och jag har fotograferat skruttan med den någon gång.

• Gillar du att fotografera? Vad? Om inte, varför?

Ja, det är jättekul, men det blir ju alldeles för mycket bilder tagna. Mest skruttan, men också mycket under resor och speciella tillfällen, ex semestrar, jul osv.

• Gillar du att stå framför kameran? Varför/Varför inte?
  

Jag tycker inte illa om det i varje fall, men jag är inte den som spexar till det eller vet hur man posar om man säger så.

• Vad fotograferade du senast?

Ena halvan av släkten (älsklingens) under hans mammas 60-årsdag förra helgen.

Om det finns en stark misstanke, så är det bättre än att testa en gång för mycket än att missa början till ett eventuellt missbruk. Men det måste ju krävas en del för att man ska göra det, några slumpmässiga tester känns inte ok.

Nej. Men jag har å andra sidan inte gått i skolan på mycket länge. Jag skulle inte vilja ha kamera på min arbetsplats. Själva saken - att bli filmad- stör mig inte t ex på tunnelbanetåg eller offentliga platser, men det känns mer utsatt på en skola.

Som i förra frågan - nej. Det tycker jag snarare är bra, jag har inget att dölja. Det är inte platser som man uppehåller sig på på samma sätt, och det är mer folk som rör sig där. Skulle filmen hamna i orätta händer så är det ändå lite personlig information som skulle kunna uttolkas, en film från en skola skulle kunna följa en och samma person under en längre tid.

Ja. Skulle jag själv vilja ta emot om det behövdes? Ja. Alltså delar jag frikostigt med mig. Organ som jag inte har någon användning av får andra mer än gärna ta!

Mycket svårt. Teoretiskt sett så kan jag tycka att man själv borde få välja när man ska dö, om man är obotligt sjuk. Men det kan ju också utnyttjas... Och läkare säger ju att de vill rädda liv, inte ta liv. Kanske någon mitt emellanlösning där man i speciella fall där man vet att personen inte kommer överleva och där det verkligen är tydligt vad personen vill? Eller så kanske det är i alla dödshjälpsfall. Äsch, jag får nog säga nej. Det finns ju den där döshjälpskliniken i Schweiz dit svenskar åkt, om man verkligen inte vill leva längre så kan man väl ta sig dit. Då har man ju verkligen gjort ett eget, aktivt val.


En del frågor går visst lite in i varandra, men jag tror inte det är så viktigt att verkligen särskilja - själva tankegången måste väl vara det som är det intressanta?