borta
Vill någon se något av oss, så finns vi på minapyssligheter.blogspot.com. Inte så personligt, men pyssligt.
vi är hemma
Dagens planer
Idag blir det ettårskalas igen. Med paket och tårta. De har det lyxigt, våra barn... Imorgon bär det av till sjukhuset. Riktiga ettårsdagen är på tisdag, men då är det operation och vi har ingen lust alls att fira då, när skruttan är uptagen med det.
Farmor och farfar är här som barnvakt då. Hoppas lillebror gillar sina presenter, det är ett oinslaget parkeringsgarage, lite bondgårdsdjur och ett pussel. Det finns ju så mycket leksaker här sen innan, sanslöst. Vi borde rensa bort.
Som sagt, imorgon åker vi till sjukhuset, och när vi är hemma igen om någon vecka är jag forhoppningsvis tillbaka.
tidigt ettårskalas med kusinerna
Kusinerna från Götebrog har varit här, och vi hade lite kalas. Mysigt. Barnen fick göra egen pizza och sedan egna små tårtor av små muffins.
Såhär glad blir man av att få en egen tårta!
blod!
Jag fick i alla fall lära mig än en gång att vårdguiden ger värdelösa svar. Varje gång jag ringt så har de inte kunnat svara någonting.
fikabesök
Stök. Det spelar ingen roll hur mycket jag plockar, när den ena saken är uppställd och jag börjar med nästa åker det jag plockat upp i golvet igen...
sjukhuset idag
Först träffade vi ett par arbetsterapeuter som ska göra allt för att vi ska få en fungerande bilbarnstol, en vagn som funkar för båda barnen trots gipset och så hjälp med en insats till triptrap-stolen så ska hon kunna sitta i den i alla fall. Lillebror får ta ikeastolen helt enkelt.
Sedan kom läkarna och berättade att det blir den stora operationen på en gång. Operationen kan se ut på lite olika sätt, det vet de inte förrän de börjar operera. Först ska de rensa ut där höftkulan ska vara, sedan måste de troligen klippa av någon sena osv för att kunna få tillbaka höftkulorna i rätt läge. Troligen måste de också ta av benen ett par centimeter för att det ska fungera. Operationen kommer att ta hela dagen, sedan får vi vara kvar på sjukhuset någon vecka och så ska hon vara gipsad i fem-sex månader. Allt mindre än det får vi se som en bonus menade de på.
En sjuksköterska gav oss tvättsvampar som vi ska tvätta skruttan med, två gånger på kvällen innan vi åker till sjukhuset. Vi fick också med oss emblaplåster med bedövningssalva så de kan sätta dropp utan att det ska göra ont.
Så var vi nere hos narkosläkaren som berättade hur bedövningen ska ske. Det är full narkos och troligen epiduralbedövning, eftersom de ska göra skelettingrepp. Det är mycket för att hon inte ska ha ont när hon vaknar också. Han kunde också lugna oss mycket med att det är 100 procent säkert att bli sövd, på hans 22 år i yrket har det tydligen aldrig hänt något, och det var ju skönt att höra.
Slutligen var vi på röntgen med lillebror, hans höfter är jättefina, skönt.
Allt som allt tog besöket drygt två och en halv timme. Jag känner mig lite avstängd och psykiskt trött just nu, så jag återkommer helt enkelt.
snö
Det kom bara mer och mer snö...
Skruttan åker pulka...
... och drar lillebror på snowracer.
Vägen hem från dagis i snömodd.
Jag och skruttan bygger snögubbe i många minusgrader.
Skruttan åker skridskor.
Till och med lillebror gillar att krypa omkring i snön.
språkbruk
- Mamma, du måste följa med mig. Det finns typ spöken därinne.
nyårsafton
feber
snart dags!
äntligen lite bilder igen
Pusskalas!
Oups - nu börjar en film, så det där med bildkavalkad får jag ta senare helt enkelt :-)
Min lilla bebis har fått dagisplats!
Men det viktigaste, det är bara rubriken. Dagisplats!
min kämpe till skridskoprinsessa
Skruttans dagis ska åka skridskor några tisdagar framöver, men bara de som står själva på skridskorna får åka, eftersom personalen inte har tid att hjälpa dem annars.
Skruttan har efter att de varit där första gången (hon åkte inte, de barn som inte åkte fick vara i skogen istället) bara pratat om dessa skridskor, så igår var vi och köpte ett par på fantastiska äffären Sportbytarna som ligger granne med dagis.
Idagt fick hon testa första gången. Och vilken kämpe hon är. Det var svårt i början, och hon ramlade och ramlade och ramlade. Ibland blev hon ledsen, men varje gång skulle hon upp igen. Till slut så kunde hon faktiskt stå kvar själv i tio minuter eller så åt gången, och ta sig fram, även om det inte är några rena skär direkt. Ta sig upp själv när hon ramlat kan hon däremot inte.
Jag är så imponerad!
ingen inspiration
På dagarna jagar jag lillebror som öppnar skåp och river ner lampor. Han kan stå själv kortare stunder, men har ingen ro att göra det, kastar sig framåt så fort det bara går när han har möjlighet. Vi busar mycket och jag försöker ta vara på tiden.
Igår var jag hemma hos en annan dagismamma och fikade, spontant medbjuden, väldigt mysigt och trevligt. Annars är det dött med det mesta av mitt sociala liv. Jag borde höra av mig, men orkar inte. Inte ens S orkar jag prata riktigt med, han ligger i sin soffa som en längre kopia av mig.
Januari helt enkelt. Bättre tider kommer.