Ord & kärlek

Någon som sett min blogglust? Borta.

Vill någon se något av oss, så finns vi på minapyssligheter.blogspot.com. Inte så personligt, men pyssligt.

Självklart ska jag berätta om både operation och allt som varit. Men just nu är jag trött, och vil bara säga att det går framåt.

Idag blir det ettårskalas igen. Med paket och tårta. De har det lyxigt, våra barn... Imorgon bär det av till sjukhuset. Riktiga ettårsdagen är på tisdag, men då är det operation och vi har ingen lust alls att fira då, när skruttan är uptagen med det.

Farmor och farfar är här som barnvakt då. Hoppas lillebror gillar sina presenter, det är ett oinslaget parkeringsgarage, lite bondgårdsdjur och ett pussel. Det finns ju så mycket leksaker här sen innan, sanslöst. Vi borde rensa bort.

Som sagt, imorgon åker vi till sjukhuset, och när vi är hemma igen om någon vecka är jag forhoppningsvis tillbaka.

Det känns lite konstigt att lillebror redan är ett år. Eller, om en halv vecka är det, men det känns ändå som att det är nu, för den dagen vill jag nog mest bara glömma.

Kusinerna från Götebrog har varit här, och vi hade lite kalas. Mysigt. Barnen fick göra egen pizza och sedan egna små tårtor av små muffins.








Såhär glad blir man av att få en egen tårta!

Lillebror är på väg att börja gå, han går i alla fall stadigt om han bara får hålla lite i något med ena handen. Men det hjälper inte så mycket, för när han får riktigt bråttom så kryper han. Och det gör han så snabbt det bara går. Så snabbt att han inte hinenr med själv, utan att han liksom sladdar och ramlar åt sidan. Igår föll han och slog i läppen så att den svullnade, blödde och en liten bit av undersidan kilade in sig mellan framtänderna. Aotsch! Som tur är så lossnade det och svullnaden gick ner.

Jag fick i alla fall lära mig än en gång att vårdguiden ger värdelösa svar. Varje gång jag ringt så har de inte kunnat svara någonting.

Idag har jag och skrutt bakat bullar med kanel och choklad (galet gott) och sedan var vännen E här och hälsade på. S ska ut med en kompis idag, så jag och skrutt ska se melodifestivalen och festa på popcorn - om hon orkar... Lillebror sover som en sten.



Stök. Det spelar ingen roll hur mycket jag plockar, när den ena saken är uppställd och jag börjar med nästa åker det jag plockat upp i golvet igen...

Så idag kom alla besked som vi velat ha så länge.

Först träffade vi ett par arbetsterapeuter som ska göra allt för att vi ska få en fungerande bilbarnstol, en vagn som funkar för båda barnen trots gipset och så hjälp med en insats till triptrap-stolen så ska hon kunna sitta i den i alla fall. Lillebror får ta ikeastolen helt enkelt.

Sedan kom läkarna och berättade att det blir den stora operationen på en gång. Operationen kan se ut på lite olika sätt, det vet de inte förrän de börjar operera. Först ska de rensa ut där höftkulan ska vara, sedan måste de troligen klippa av någon sena osv för att kunna få tillbaka höftkulorna i rätt läge. Troligen måste de också ta av benen ett par centimeter för att det ska fungera. Operationen kommer att ta hela dagen, sedan får vi vara kvar på sjukhuset någon vecka och så ska hon vara gipsad i fem-sex månader. Allt mindre än det får vi se som en bonus menade de på.

En sjuksköterska gav oss tvättsvampar som vi ska tvätta skruttan med, två gånger på kvällen innan vi åker till sjukhuset. Vi fick också med oss emblaplåster med bedövningssalva så de kan sätta dropp utan att det ska göra ont.

Så var vi nere hos narkosläkaren som berättade hur bedövningen ska ske. Det är full narkos och troligen epiduralbedövning, eftersom de ska göra skelettingrepp. Det är mycket för att hon inte ska ha ont när hon vaknar också. Han kunde också lugna oss mycket med att det är 100 procent säkert att bli sövd, på hans 22 år i yrket har det tydligen aldrig hänt något, och det var ju skönt att höra.

Slutligen var vi på röntgen med lillebror, hans höfter är jättefina, skönt.

Allt som allt tog besöket drygt två och en halv timme. Jag känner mig lite avstängd och psykiskt trött just nu, så jag återkommer helt enkelt.

Det kom bara mer och mer snö...







Skruttan åker pulka...



... och drar lillebror på snowracer.



Vägen hem från dagis i snömodd.



Jag och skruttan bygger snögubbe i många minusgrader.



Skruttan åker skridskor.



Till och med lillebror gillar att krypa omkring i snön.

Skruttan ska gå in i badrummet och tvätta händerna:

- Mamma, du måste följa med mig. Det finns typ spöken därinne.



nyårsafton

Lillebror har haft sin feberpremiär i helgen, inget allvarligt, men han är lite trött idag och ligger och sover i mitt knä nu. Så då har jag ju inget annat val än att blogga :)

Jag har tagit mig i kragen och laddat över bilderna till datorn. Så här kommer en liten bildkavalkad...



Pusskalas!

Oups - nu börjar en film, så det där med bildkavalkad får jag ta senare helt enkelt :-)

Jaha, så var det med det. Det finns inte mer att säga. Eller så finns det massor. Det bara kryllar av känslor - jag är glad, det känns spännande, jag kanske kan börja jobba lite, det känns sorgligt att han blivit så stor, han är ingen bebis längre, hela bebistiden är förbi i mitt liv...

Men det viktigaste, det är bara rubriken. Dagisplats!

Jag kan inte blogga. Det finns inget att säga, eller inget att skriva. Barnen gör roliga och fina saker hela tiden, men när jag väl har tid med datorn så är huvudet alldeles tomt. Jag tänker inga smarta tankar, hinner inte läsa så mycket som jag vill, och har inte haft lust med något annat kreativt heller. Jag ligger utslagen på soffan och väntar på bättre tider om kvällarna.

På dagarna jagar jag lillebror som öppnar skåp och river ner lampor. Han kan stå själv kortare stunder, men har ingen ro att göra det, kastar sig framåt så fort det bara går när han har möjlighet. Vi busar mycket och jag försöker ta vara på tiden.

Igår var jag hemma hos en annan dagismamma och fikade, spontant medbjuden, väldigt mysigt och trevligt. Annars är det dött med det mesta av mitt sociala liv. Jag borde höra av mig, men orkar inte. Inte ens S orkar jag prata riktigt med, han ligger i sin soffa som en längre kopia av mig.

Januari helt enkelt. Bättre tider kommer.