Ord & kärlek

Jag googlar fortfarande så mycket jag bara kan, mest för att hålla det hela ifrån mig, men ibland så översköljs jag av insikten att det här är på riktigt. Snart ligger skruttisen där med slangar och grejer och opereras i många timmar. Snart är det hon som troligen är helgipsad i många veckor, som får lära sig gå igen med en barnrullator. Snart är det vi som får spendera många dagar på sjukhus. Det är farligt. Jag vill hålla det ifrån mig tills vi vet vad som gäller för just oss. Det är som om jag bara måste pilla på det som gör ont, hela tiden.

Jag har i alla fall lärt mig att det finns tre grader av höftledsluxation. Man kan ju tänka sig att det borde vara den lindrigaste skruttisen har eftersom ingen lyckats upptäcka den, men eftersom hon gått med den så länge så kanske det blivit det svåraste? Jag måste sluta grubbla. Vi får veta, tids nog.