Ord & kärlek

Nu sitter jag här, lite piggare efter promenaden och med en kopp kaffe, och framför allt - en bebis som äntligen sover. Är det bara min bebis som aldrig somnar vid bröstet? Eller somnar och somnar, jotack, men han vaknar ju så fort jag rör honom en milimeter.

I går kväll somnade han och jag inne hos skruttan vid strax efter åtta, kvart i nio vacklade jag ut därifrån och somnade i soffan istället. Vid tolv sa älsklingen åt mig att han skulle gå och lägga sig, vilket såklart innebar att jag bebisen vaknade också - jag rörde mig ju. Ammade, och han vägrade somna om. Vid ett lyckades han äntligen, men då vaknade skruttan med växtvärk och var jätteledsen. Efter alvedon vid halv två (det var först då hon gick med på det) så somnade vi om alla fyra. I samma säng. Klockan fyra var det tydligen matdags för bebis igen, och även då vägrade han somna. Tjugo över fem kunde jag äntligen somna om, men redan klockan kvart i sex var det dags igen... Då gav jag upp, ammade, gick upp och duschade - och tänk, under den tiden hade jag en nöjd bebis i babysittern, kan knappt tro det.

Idag är det bvc som gäller, får se vad som sägs. Hoppas att han går upp i vikt i alla fall, jag ammar ju för sjutton varannan timme eller oftare hela dagarna.