Ord & kärlek

jag snodde den från ett bedårande barn, fast jag inte alls var utmanad...

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
Tog studenten. Shit, är det tio år sen?

2. Vilka fem saker finns på att göra listan i dag?

- Packa
- Hålla tummarna stenhårt för Sverige i fotbollen
- Låta bli att småäta hela kvällen
- Dammsuga
- Plocka ur diskmaskinen

3. Godis jag gillar:

Allt utom marmeladigt

4. Vad skulle du göra om du blev miljardär?

Renovera vårt hus tiptop, resa mycket och köpa mycket fina kläder. Och kanske en bil till.

5. Städer som jag bott i?

Jönköping, Stockholm & Nacka

Jag vet att jag har varit rätt dålig på att uppdatera på sista tiden, och det märks väl i besöksstatistiken. Men det är väl så ibland, livet tar överhanden och inspirationen till att berätta om hur vi befinner oss i trädgården/på jobbet/ på dagis känns väl inte så enorm. Och tid til latt jaga runt efter intressanta ämnen att skriva om, det har jag ytterst sällan.

Så idag tänker jag bara berätta att skruttisen mår bra, men vill bli buren mycket, är väl i någon period just nu. Hon pratar hur mycket som helst, berättar saker, tex "Ti Olle" (ja, det handlade om henne och Olle på dagis), ber om saker "sjunga apa" (sjung Tänk om jag hade en liten liten apa) och jag ikväll lekt tills hon var så övertrött att hon var helt vrängd ut och in med våra vänners barn, 8 och 3 år, samt en liten femmånaders. Vi vuxna grillade och mådde allmänt bra i solen.

Jag och min vän satt och pratade om vad som händer efter döden. Det gör mig lite orolig, hon mår dåligt, och ser just nu döden som ett sätt att slippa det som är jobbigt, att komma ut på andra sidan. Jag ser döden som ett stort ingenting.

Nu är hon inlagd på sjukhus, eftersom hon har en djup depression och panikångest. Jag känner mig både ledsen och orolig, det är svårt att hantera. Mer än så vill jag inte säga.

Eller, inte riktigt. Men en av mina vänner mår väldigt dåligt, brottas med självmordstankar och har varit på väg att läggas in. Istället för det så har h*n och läkaren lagt upp en planering där h*n bott hos vänner och familj en period, eftersom ångesten är värst på nätterna.

Så igår hade vi mysigt här med sällskap, h*n somnade tidigt, men vi hann prata en hel del innan, och det känns skönt. Jag bryr mig, genuint, om mina vänner, och det känns skönt att höra att h*n känner sig ok, även om det är lång väg kvar att gå.

Idag är skruttisen fortfarande hemma från dagis, så jag ska ta med henne ut i regnvädret för att köpa bokklubbsboken som jag fortfarande inte köpt. Och vi som ska ses imorgon.

Då får jag äntligen träffa lilla bebis-E igen! Sötnos.

Jobbar hemma idag igen, dagis styr våra liv när de anser att skruttan är för sjuk. Jag ka nbli lite irriterad, hon har inte feber, men är tröttare än vanligt. Och jag förstår att de inte kan vara inne med ett barn som vill sova om de andra är ute, men dagis BORDE kunna vara det.

Så nu ska jag låta bli att blogga ett litet tag och fortsätta skriva på mina utredningar.

... att träffa en nära vän på ett oväntat ställe och inse att man spenderar en del av dagarna så nära att det är hur lätt som helst att ses på en lunch.

Ja, ni ser. Jag har en riktig liten hjälpreda. Skruttan är ävertygad om att hon är skitbra på att skala potatis. Det är hon inte. Men hon är söt när hon försöker, och underbar när hon säger ifrån att hon vill.

Det hon däremot är: på väg att bli sjuk - igen (feber), sover redan nu sen kvart över fem... Å andra sidan somnade hon vid nio igår och vaknade vid fyra och tyckte att det var morgon.

Det händer inget spännande alls just nu, det är bara jobb som gäller. Jag hade en imponerande mängd post som kom idag, med inlagor till Länsrätten att yttra sig kring, månadsrapporter till daglig verksamhet och en ny ansökan bland annat. Veckan lär gå fort. Tur att det inte är sommar längre, utan vår igen, det gör det ju lite lättare att stå ut medan man sitter inne vid datorn.

I förra veckan så stod jag framför Mark Levengood i matkön föresten, han skulle äta samma sak som jag. Hahaha. Det är lite poängjakt på kändisar på min arbetsplats, det syns så många häromkring, och jag känner aldrig igen någon så jag blev glad när jag hörde på rösten att det var han.

Det är rörigt i hela vårt hem, eftersom vi var ute mest hela dagen i går.
Skruttan sover fortfarande, fast klockan är över nip, hon hade lite feber igår och var väldigt hängig, tror att det var en tand på g eftersom hon tagit sig åt munnen också.

Nu ska jag ut i solen igen och fortsätta ha det bra. Det ska ju bli trist och kallt i veckan, så inneröran får vänta.

Så idag kommer jag sitta ute på den nyklippta gräsmattan eller på någon av våra uteplatser och bara ha det bra. Kanske åka och köpa lite grejer som vi behöver för att ta hand om trädgården.

jag kommer inte sitta inne med datorn i alla fall. Sorry.

Jag återkommer när solen gått i moln eller när abstinensen blir för stor. Med största sannolikhet någon gång under morgondagen!

När jag kom hem i söndags var det som om någon slängt en dos potensmedel över hela vår trädgård. Mer maskrosor än gräs, gula solar överallt, andra konstiga ogräs, häckar och buskar, blommor och annat krafs. Klockan åtta när skruttisen somnat låg jag på knä och rensade ogräs.

Lycka.

Mycket ska man se innan ögon poppar ut. Till exempel en ung, blond, mycket vältränad och solbränd snygging med fast rumpa som inför ögonen på okänt lands ambassad samt mig med två kollegor och två pensionärer på en parkbänk, drar av sig kläderna minus ett par svarta bomullskallingar och hoppar i vattnet. Sen kom det en till, en mer långhårig variant, mycket blekare och smalare men med tvättbräda och mycket små kalsonger. Och så upprepades hela proceduren.

Sen var lunchen slut, de badande yngligarna gjorde min dag lite roligare.




Och nu när jag använde ordet ynglig inser jag att jag borde gå och skjuta mig eller något. Eller logga in på lunarstorm eller var sjutton alla under 25 hänger numera, och få ett lite roligare vokabulär. Å andra sidan så är inte ynglig ett ord jag använt de senaste... hrmm... 28 åren frivilligt i alla fall.

Varför klarar jag inte av när det blir lite skräck i vardagen?

Jag måste balansera min tidigare lycka lite med att gnälla lite också. Jag har alldeles för mycket tid för grubblande när jag är ensam hemma, särskilt på måndagar när lillskrotisen somnar så tidigt.

Har betalat räkningar nu, och tänkte bara visa min härliga budget - vad går mina pengar till egentligen?

Inkomst:
nästan 17000 inkl barnbidrag. Minus ca 4000 för att jag inte jobbar heltid samt alla dessa vabdagar.

Utgifter:
1500 kr CSN
7000 kr boende
3300 sparande
1000 kr cityakuten 0+ medicin + litet kontantuttag
5000 kr övriga räkningar

Kvar att leva på: noll kronor. Och SL-kortet på kreditkortet även denna månad??

Jag vet att jag säkert borde spara mindre, använda kreditkortet mindre och egentligen inte bo i ett så dyrt hus, jobba heltid, vabba mindre, lägga ihop mina två CSN-lån, sluta amortera, börja jämka, aldrig bli sjuk, se till att skruttan aldrig blir sjuk...

Men det enda jag tänker är att det är ångest att aldrig ha pengar kvar trots att lönen precis har kommit. Jag sliter ju för de där pengarna, även om jag gillar mitt jobb.

Detta MÅSTE jag göra innan jag går och lägger mig imorgon:

- Packa alla mina och skruttans grejer
- Dammsuga övervåningen
- Städa toaletten uppe
- Hänga in kläder i garderoben
- Vika tvätt
- Tvätta håret

Borde inte vara orimligt, eller hur?