Ord & kärlek

I övermorgon drar jag och barnen till min mamma och deras mormor, hänger lite med kusinerna K & A och har det mysigt.

Apropå det så var skruttisen lite pinsam idag. Vi gick ut från dagis samtidigt som en äldre kvinna.

Skruttan:

- Titta mamma, en GAMMAL mormor.
 
- Eller en GAMMAL farmor (sa skruttan)

- Eller en mamma i alla fall!

Hrm. Men där hör ni, skruttans mormor och farmor: ni är inte gamla i alla fall!

Jag börjar tro att vår skrutt är mer än lovligt rymningsbenägen. Han har ju stuckit ifrån dagis en gång, då de var i skogen. Den gången trodde jag i min enfald var en engångsföretelse. Tyvärr verkar det inte vara det, då vi i lördags hängde runt i Sickla för att S skulle shoppa lite födelsedagskläder. När jag satt med lillebror i knäet utanför provhytten på MQ så tittade jag på S i någon minut medan han visade ett par byxor. På den tiden hann skruttan sticka iväg, ut från butiken och längre ner i gallerian. När vi letat i fem minuter hjälpte personalen oss att ringa på vakten, men strax innan de kom så hittade S henne sittandes på golvet utanför Åhlens. Så konstigt att ingen reagerar på en ensam treåring som sitter mitt i gångstråket en lönehelg i en galleria.

Hon säger själv att hon skulle titta på kläder. För min del var det helt fruktansvärt och jag höll på att bryta ihop där inne på MQ.

"Mamma mya, her aj do agäänn. Mamma mya, aj kann desiss joo. Mamma mya..."

Någon som vet vad långstället är?

Det är vad skruttan kallar en lång trottoarkant som går att gå balansgång på. Så nu vet ni det!

På väg hem från dagis var det en kvinna som gick förbi oss med stavar.
Skruttan kommenterar:

"Där är en tant som har ont i sina armar".

Tja. Hon kanske får?

Skruttan har tagit sönder bokstaven i på tangentbordet, så det är något jobbigt att skriva just nu, det tar sådär fem försök innan jag lyckas få till en sådan bokstav.

Idag var det i alla fall återigen leksaksdag på dagis. Det innebär att barnen får ta med sig varsin leksak som alla barn sen får leka med.

Första vändan tog skruttan med sig min virkade flodhäst. Nästa gång var det läppstiftsdockan (det vill säga Barbien som hon fick av Tiny i födelsedagspresent). Idag var det dags för kikaren. Det vill säga en tom toapappersrulle.

Om någon undrar varför sängen är i sådant kaos, så råkade sötnosen kissa i sängen just natten till födelsedagen... Stackarn.

Jag glömde ju.

Skruttisen smet iväg från sin dagisgrupp i skogen idag. Hon är galen, vår skrutt. Inte rädd för något. De hade samlat ihop alla barnen och sedan hade två gått och letat, och hittat henne ganska snart. Men ändå. Galenpanna. Hon har gjort det förut, sprungit iväg. Hon är helt enkelt inte rädd för att vara ensam.

NU skulle jag vilja lägga en youtubevideo här, men jag har glömt hur man gör. TINY? Help me!

Nu är skruttans födelsedagsfirande definitivt över. Alla paket är öppnade och tårtan är nästan slut. Idag hade vi ett litet minikalas, två bjudna kompisar varav en var sjuk, och så två grannpojkar med föräldrar som vi bjöd in lite spontant på gatans kräftskiva förra helgen.

Skruttisen har varit så trött de senaste dagarna, sådär så att jag blir lite orolig att hon är på väg att bli sjuk. Sen tänker jag att hon har ju bytt dagisavdelning och bytt liv liksom, sådär som vi räkar ut för när vi byter jobb. 19 andra barn omkring henne hela dagarna, nya fröknar och ingen vila, fullt tempo hela dagarna. Hon sitter på ståbrädan på vägen hem, och igår gick hon med nappen och tiger till sängen direkt efter middagen, och när jag och S ätit färdigt och gick för att titta till henne så sov hon. Ända till sju i morse.

Det är skruttisens födelsedag!

Och jag oroar mig, hon somnade nämligen innan halv fem i går, efter att vi kommit hem från dagis. Så väckte vi henne med frukost på sängen och presenter vid tjugo över sex (hon hade beställt frukost på sängen) och nu sover hon redan igen...

Imorgon är det skruttisens treårsdag, så det är mycket nu. Städas och fejas härhemma känns som ett måste, eftersom kompisar till henne med vidhängande föräldrar dyker upp på lördag. Jag har dessutom hämtat och lämnat paket och varit på bvc, samtidigt som alla dagliga rutiner ska fortgå. Därför är jag lite frånvarande här ett par dagar, trots att det finns mycket jag skulle vilja skriva.

Det allra roligaste måste jag ändå:

Skruttisen har intervjuats på dagis.

Vad heter du? Corinne
Hur gammal är du? Visar två fingrar (hon brukar iofs visa tummen också för tre år, men det tror jag inte dagispersonalen hängde med på...)
Var bor du? I Italien (jaså! Det lät intressant)
Vad jobbar din mamma och pappa med? Pappa åker till Gröna Lund och mamma passar Theodor och Corinne (tja, hemmafrugan kanske var lite rätt, men...)
Vad vill du bli när du blir stor? Gå i skolan!
Vad är roligast på Gullvivan? Att pussla.


Hon är för härlig vår lilla stora tjej...

Skruttan kan vara riktigt rolig ibland. På sista tiden har hon börjat berätta sagor för sin lillebror. De går oftast ungefär såhär:

- Det var en gång en pojke. Och en pappa. Pojken gömde sig bakom busken. Pappan gömde sig bakom busken.
Det var en gång en docka.

För ett par dagar sedan mötte vi några rullstolsburna vuxna som var ute tillsammans med sina assistenter/personal.

Skruttan kommenterade det såhär:
- Titta, en sjuk pappa. Han åker vagn.

Och igår så mötte vi en lång man som inte hälsade tillbaka när skruttan sa hej till honom. Då flög denna kommetar ut:
- Mamma han sa inte hej. Han bara går och går och går och går...

Dessutom så sjunger hon istället för att prata, precis som jag gjorde när jag var liten. Om saker hon ser, eller leker med, och vad de sakerna hon leker med skulle säga till varandra.

Föresten har alla hennes dockor namn. De heter Barbydocka. Allihop.

Usch, skruttisen tåkade ut för en olycka härhemma igår. Hon skulle sätta sig på toaletten när hon snavade till och slog i tänderna och läppen så att det blödde. Så nu har vi varit på tandläkarbesök innan dagis. Det gick i alla fall jättebra, tänderna är lite lösare än vad de ska, men de kommer växa fast igen.  Skruttan blev iallafall nöjd, hon fick ett klistermärke och en rosa tandborste. Och så klarade vi av treårskontrollen på samma gång.

nu vaknade lillebror, och han behöver äta, så allt det jag tänkt skriva får vänta en stund.

Det gäller att tänka på vad man säger. Skruttan går runt och säger "Det var det värsta" med lite snusförnuftigt tonfall. Usch, varför har ingen stängt av mig*?

Jag:
- Vill du hålla lillebror?

Skruttan:
- Nej tack så jättemycket.

Det säger skruttan varje gång hon bajsar. Jag undrar hur hon tänker.

Skruttan vill gärna hjälpa till vid middagen. Numera har hon börjat vela ha sina egna kastruller, som tyvärr inte funkar på vår induktionsspis. Men det hindrar ju inte att man kan servera ur dem!





Titta inte på den väldigt ostrukna löparen.

Kiss och bajs-åldern alltså.

Vanliga kommentarer som tyder på det är:

- Titta, bajs.
- Jag är ingen bajskorv.
- Du är en bajskorv.
- Jag vill inte äta bajs.

Ni fattar.

Igår var det åska fram och tillbaka hela kvällen, och stackars skruttan blev hur rädd som helst. Grt, vill bara bli buren och höll för öronen samtidigt som hon borrade in ansiktet i min hals eller kramade mig stenhårt. Inte så lätt med en bebis också.



I andra sammanhang är hon stor, här hjäloer hon till att tvätta bilen.