det blir lite kämpigt

Så hamnade vi på ortopeden på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Det var tidigt på morgonen, och både skruttan och lillebror satte igång och lekte för fullt. Läkaren satt bakom en stängd dörr och tittade på röntgenbilder medan vi svarade på enkla frågor om hur stor skruttan var när hon föddes och sådant där som de alltid frågar.

När läkaren väl kom ville inte skruttan ta ett steg för att visa hur hon går, men det gick ganska lätt att muta henne med "det hemliga rummet" där det fanns en Barbiedocka att ta med hem, och plötsligt var läkaren hennes bästa vän.

Nu blir det operation, någon gång mellan november och januari - med vår tur får vi väl tid på julafton ungefär. Därefter blir det gips i sex månader. Ett likadant gips som bebisar får, hur nu det ska gå. Därefter blir det troligen ännu en operation.

Jag känner att jag inte orkar gå in så mycket på detaljer, det kommer, vi ska ju leva med det här i lång tid framåt. En sak i taget, en dag i taget. Nu ligger fokus på att ringa alla dessa telefonsamtal.

- till oropeden, för att vi ska röntga lillebror, för säkerhets skull.
- till arbetsterapeuten, för att få hjälpmedel till skrutt.
- till jobbet, för att jag inte kommer börja jobba när det var tänkt.
- till försäkringsbolaget för att se vad de kan hjälpa oss med.
- till kommunen, för att se om dagis kan få hjälp så att skruttan kan få gå lite på dagis. Sex månader är lång tid utan jämnårga barn.

Kommentarer
Postat av: Emma

Vilken tid ni har framför er men vad skönt sedan då alltihop är över. Man kan inte säga någonting, alla ord blir för små i detta.

Hur upptäckte ni detta från början?

Kram!

Postat av: Rhoena

Skönt att ni fått besked nu, även om det kommer bli jobbigt för er allihop. Du får försöka tänka att tiden trots allt brukar gå ganska fort, och när det väl är över så är det över.



Glöm inte att ringa försäkringskassan också! Du borde kunna få ta någon slags vård av barn, så du kan spara på föräldradagarna ni har för T.

2009-11-10 @ 09:48:18
URL: http://rhoena.blogg.se/
Postat av: josefine

hej.

du ska veta att jag tänker på er. jag hoppas att allting kommer att gå bra, och att ni snart få komma till och starta hela behandlingen. och jag vet att man är så kluven, man både vill starta behandling och inte..men det ska ju göras!

hur upptäcktes det hela för er del? måste ju vara ovanligt att det upptäcks så sent? jag som hela tiden tyckt att det var sent vid 6 månaders ålder (som vår dotter var vid upptäckten..) trots alla kontroller osv. vad har skruttan själv förstått av det som har hänt?

kram på er.

josefine

2009-11-10 @ 13:49:49
URL: http://belliejo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback