Ord & kärlek

Jag vet, jag har slarvat med uppdateringarna här ett tag nu. Men livet är så fullt med saker att göra, att ibland får datorn stå tillbaka. Jag har en dotter att umgås med, ett jobb som just nu är stressigt att sköta, och vänner som faktiskt behöver att man ställer upp ibland.

Idag kände jag mig lite som en mentor, vilket var en konstig känsla. Är jag verkligen så duktig på mitt jobb? Ibland tror jag det, ibland känner jag mig inte alls säker. Särskilt inte nu när min kollega (vi är bara två som jobbar med barn och ungdomar inom vår stadsdel och vårt område) ska sluta om bara två månader, och jag vet inte hur erfaren en ersättare blir, eller när denne kommer. Så mycket kommer vila på mig, och är jag färdig för det? Å andra sidan var jag på en utbildning idag, där några handläggare ställde frågor som jag tyckte var konstigt att de inte visste hur de skulle göra med. Jag sa nog något som fick mig att låta bitsk och besservissrig. Eller så är det bara mina osäkerhetskänslor för hur jag ska uppföra mig och lite jantelagsångest som dök upp.

För övrigt så gick kalaset bra, muffinsarna blev fina och tårtan blev god, och tack alla älskade familjemedlemmar och släktingar för att ni åkte 40 mil enkel resa för att hälsa på oss i bara några timmar, och tack för alla fina presenter skruttisen fick. Hon är alldeles lycklig över dem.