Ord & kärlek

Igår kände jag mig less, arg, sur, frustrerad, ja, ni vet. Trots att jag och älsklingen för första fredagen på länge hade en riktigt mysig kväll. Innan jag gick och la mig så satt vi och pratade namn på bebisen, och det är nog det svåraste jag kan tänka mig. Senast hade vi bara ett namn som kändes självklart, Corinne, och så blev det ju en liten tjej och vi kunde använda namnet. Vi hade inga klockrena killnamnsförslag. Och eftersom vi bara hade ett perfekt tjejnamn, så är den listan nu ännu kortare. Hjälp oss lite, ni som vill och kan. Vad ska nya bebisen heta?

Nu kom jag in på något hela annat än vad jag skulle. Vad jag skulle skriva är att jag somnade en en känsla av meningslöshet i magen, inget kändes kul trots allt.

När jag vaknade så satte jag och skruttan på Anna Ternheims Shoreline-ep, och åt frukost med tänkda ljus, lät älsklingen sova och dagen bara förändrades... Helt plötsligt så njöt jag bara av tillvaron.

Det är svårt att förklara, och juag har huvudvärk dessutom, men jag gissar på att det är x antal graviditetshormoner som bråkar med mig.