godisgris
Vi har varit på nya dagiset och tittat också, och det känns som om vi bestämt oss för att byta. Jag vrider och vänder på alla argument, pratar sönder öronen på alla kollegor. Det allra jobbigaste är att det blir en ny tre-veckors inskolningsperiod, med såklart ekonomiskt avbräck som följd. Enda trösten är att jag kan försöka jobba hemifrån. Idag ska jag prata med den fröken som har skruttan mest då jag hämtar henne, det känns lite tungt. Men jag kan ju inte välja dagis för att vara snäll mot personalen...
Denice: Vi människor är ju så olika, vi har med oss så mycket i bagaget. Min känsla är att Sten gör så gott han kan. Och trots att han är otrogen och hemsk, kämpar han på det sätt han kan, och hon kämpar på det sätt hon kan, som har cancer och snart ska dö. Jag gillar att allt är så äkta, det finns inga försköningar, bara verkligheten som den är.. det känns mänskligt helt enkelt.. Fast som ni diskuterat, är det nog också olika hur man väljer att reagera. På något vis upplever jag att de följer varandra till slutet. Fast många andra skulle säkert säga att de INTE gör det eftersom han redan har gått. Till någon annan (även om han gjort så hela deras liv blir det för många annorlunda när hon ska dö?) Jag vill inte tänka mig att jag själv skulle vara i hennes situation, och acceptera detta (fast kanske hade jag resonerat annorlunda om jag varit döende, vad vet jag) Vad roligt, att som ni, kommit samman flera stycken och diskuterat denna boken!! Jag kan tänka mig att detta är en bok som kan skapa debatt.. :-)
Amoroso: Vi har ju vår härliga bokklubb, så vi försöker välja böcker som går att diskutera. Det är spännande och speciellt att läsa samma bok som sina vänner och se vad alla har fått för tankar kring den.