Ord & kärlek

Först så blev jag sur på min sambo för en sak, medan han tror att jag är sur för en annan sak. Och jag är så trött på mig själv när jag skäller och bråkar, så jag bestämde mig för att bara låta bli att prata med honom mer än nödvändigt tills jag slutar vara arg. Fast det känns också som en dålig idé, för hur löser man då en konflikt?

Sen har min telefon, mobilen alltså, ballat ur igen, nu har jag inte haft någon mottagning på ett dygn, så jag vet inte om det kommer någon till babycafét idag, någon som jag känner alltså.

Och imorse blev det skitstressigt för jag hittade inte ståbrädan när vi skulle gå till dagis. S fick köra skruttisen istället, och som tur var hade jag glömt den där. Ståbrädan alltså.

Till råga på allt måste jag verkligen gå till affären för ersättningen är slut, och jag får sådär trehundra hårda smockor varje gång jag försöker amma. Så det funkar inte alls. För att förtydliga så är det alltså bebisen som ger mig smockorna, ingen annan. Men han är stark för att vara tre månader.

Update: min och sambons konflikt är avklarad och löst, och jag kan ju säga att det hela var enbart missförstånd - vi båda hade rätt, ingen hade fel. Skönt att det kan bli så ibland också!