Ord & kärlek

Som i Madicken

Vi hade lite Astrid Lindgren-feeling här igår då skruttisen, samtidigt som lillebror grät okontrollerat, stoppade en pärla i näsan. Några iskalla minuter senare fick jag henne att lyckas snyta ut den, storgråtandes. Då hade jag redan sett framför mig femton bastuheta timmar på akuten med två gallskrikande barn. Hujeda mig.

Åh vad jag känner igen mig! A hade ju en stoppa-pärlor-överallt-period, stoppade en i näsan som hon lyckades snyta ut, och så en i örat! så vi fick åka till akuten, men som tur var hade den nog trillat ut av sig självt för det fanns ingen där. Kollade näsan på samma gång. Kan säga att det INTE var kul att vara där, hon grät ju och blev fasthållen... usch.