Ord & kärlek

Enligt min mamma, så hade barnens moster tillika min syster Tiny (förlåt om jag hänger ut dig nu) mycket fantasi som liten, och hon var bland annat rädd för hästar som sprang i vardagsrummet. Skruttan verkar ha ärvt detta, för häromdagen fick hon ett frispel för att jag bara kunde hålla henne i höger hand, inte i vänster, då jag gick och ammade lillebror. Hon vrålade, och sprang in i vardgsrummet där hon ramlade för att hon kastade sig fram, och sedan var hon nästintill otröstlig i en kvart, jag fick sitta med henne i famnen medan hon klamrade sig fast om min hals medan hon pressade in ansiktet mot min hals. Lillebror skrek som sjutton eftersom jag fick ta bort honom från bröstet och prioritera skruttan. När hon lugnat sig visade det sig att hon var rädd för monstret i trappan.

För att försöka förklara att det inte finns några monster utan att kränka hennes upplevelse (usch vad fint det där lät!) så läste vi "Busiga bebbens nattbok". I den är Busiga bebben rädd på natten, och tycker att en massa vanliga saker ser ut som moster, trollgummor etc. Det är en bild på ett monster, men bilden är en filk som går att öppna, och under är en bild på det som det egentligen var typ blomkruka, en nalle etc.

Det är mycket monstersnack över huvudtaget här hemma, jag undrar var det kommer ifrån?