Ord & kärlek

Blev till min stora förvåning helt negativ igår. Låg i soffan och grubblade, kände bara att jag orkar inte, jag vill inte vara gravid längre. Jag är trött på att vara trött, trött på att må allmänt smådåligt, inte illamående men inte bra, ont i magen, oro i kroppen. Så konstigt, för jag har verkligen velat ha barn. Kanske letar jag bara efter lyckokänslan som jag minns att jag hade, den där känslan att jag var speciell, gick omkring och smålog för att JAG hade en bebis i magen och ingen såg det, som att jag hade en hemlighet för resten av världen.

Missförstå mig inte, jag är verkligen glad, jag vill verkligen ha detta barn, och jag har velat det länge. Det är bara det att det känns tungt att må såhär så länge, tänk om det inte blir bättre förrän bebisen behagar komma ut i augusti? Mitt i allt är jag fortfarande livrädd för missfall.

Äsch, det var måndag igår, en kopp kaffe nu så kommer jag bli som en ny människa -hoppas jag.